Och så har vi gänget som i DN jublar över att få ta flyget till Jordanien – flyget tar vägen över den dödliga hettan i Frankrike, bränderna i Spanien och torkad jordbruksmark, men vad gör det...
Det hela pimpas med de formellt vuxna som har full förståelse för piloternas strejk men mindre förståelse för att de leende bidrar till klimatkatastrofen när de bordar planet till New York.
Gång på gång har jag de senaste dagarna tänkt: ”Vilka jävla idioter!”
Det är trist att behöva erkänna. Och förmodligen är dom som folk är mest. Trevliga.
Men dessvärre kommer vi inte att kunna stoppa klimatkrisen, inte kunna förhindra att medeltemperaturen kommer att öka med tre grader, att världen kommer att bli en mycket sämre plats att leva på för oss människor hur trevliga människor som glatt flyger till Legoland, Jordanien eller New York än är.
De stora mediernas makalösa oförmåga att koppla ihop nyheter om glada flygresenärer och ökad försäljning av Volvo som skall klara ”behovet” av ökande transporter, med de kaotiska bilder man samtidigt levererar från London, Frankrike, Spanien, Portugal, Australien är obegriplig.
Och så politikern som vill bli statsminister – och vars ord legitimerar ett totalt ohållbart sätt att leva – som meddelar att vi inte ska behöva ändra livsstil. Ulf Kristersson. Allt för att locka till sig väljare som inget hellre vill än att höra just det.
Överskottsdagen – overshoot day – berättar vad det handlar om. Det är den dag på året då vi släppt ut mer än naturen kan ta hand om och gjort slut på mer än naturen producerar per år. Helt enkelt den dag då vi som mänsklighet börjar leva på krita.
När jag var 20 år inföll den dagen i slutet på december, när jag var 40 år inträffade dagen i mitten på oktober. När jag var 50 år den 25 september. När jag fyllde 70 så inföll overshoot day den 1 augusti.
Nu, när jag samlat årsringar i 73 år, börjar vi leva på krita redan den 29 juli.
Hade alla levt som vi i Sverige hade den där dagen inträffat i början av april. Det är då som Ulf Kristersson, uppbackad av likasinnade, meddelar att vi inte behöver ändra livsstil. Inte ens när det brinner under våra fötter, inte ens när helvetet brakar lös.
Vi har kunskaperna. Allt fler känner till vad som gäller. Det hjälper inte. Politiken förändras inte förrän medborgarna ger signaler till politikerna. Signalerna triggar Ulf Kristersson att bära sig åt, legitimera det ohållbara och smila mot de som inte vill se, inte vill höra, inte vill förstå.
Är det nu vi skulle behöva filosofiska samtal för att begripa vad vi håller på med? Filosofiska samtal. Låter det flummigt i en tid när matematik och naturvetenskap tycks vara så mycket mer värt än allt vad humaniora heter?
I en tid när Svenskt näringsliv meddelat att studiestödet till den som läser konst och humaniora borde sänkas eftersom sådana studier inte i tillräcklig grad leder till jobb på ”en relevant arbetsmarknad”.
Men hur skulle vårt samhälle se ut om vi inte värnar ämnen som studerar människan, vårt tänkande, våra normer och vår kultur? Det finns ingenting viktigare än kultur och humaniora i en tid när både världen och värden står på spel, hävdar jag i Teater Tribunalens variant av Sommar och som finns där poddar finns.
De värderingar, teorier, föreställningar och normer vi lever med behöver ständigt analyseras, ifrågasättas, funderas på. Vi behöver fler långa tankar. Inte minst viktigt i vårt tidevarv när vi lever under kortsiktighetens förbannelse. Svar krävs allt fortare från politiker, som låser upp sig och sedan sitter fast.
Tiden för eftertanke blir allt kortare. Långa tankar blir bristvara. Är inte det ett av skälen till att vi med fröjd och förväntan sitter och tittar på bränderna genom flygets fönster på väg till badstränder och billig sprit med motivet att vi är värda det?
Utan den filosofiska dialogen riskerar vi att bli fattigare och fattigare som människor vilket mest kan glädja de som har rollen som marknadsekonomiska rapportförfattare på någon nyliberal tankesmedja
Det ekonomiska systemet lever gott på det hetsiga tempot där vi skyfflas runt i en takt som gör långa allmängiltiga tankar till något nästan ouppnåeligt.
Det budskap som vi matas med hela tiden är: köp nu, flyg nu, låna nu, ta ut vinsten nu, spring fortare, konsumera, var aldrig nöjd din jävel, konsumera sönder planeten med lånade pengar, spring i ekorrhjulet annars stannar det… Du är värd den där flygresan.
Men så var det aldrig meningen att det skulle vara! Karl Marx, John Stuart Mill – den gamla liberalen – och konservativa ideologer var oense om det mesta. Men inte om en sak: När vi nått ett gott materiellt samhälle är det andra saker som ska växa: den fria tiden, den delaktiga kulturen, den sociala närvaron.
Just så! Vi har världens möjligheter att tagga ner – och genom rättfärdig fördelning kunna leva goda liv nu när vi har den materiella plattformen att stå på. Sluta med tron att alla samhällsproblem ska lösas genom att varva upp, växla upp, köra
fortare… Vi behöver tvärt om vara ner, växla ner, köra omsorgsfullt – både för planetens och vår egen skull.
Det är där någonstans jag skulle vilja sätta mig med Ulf Kristerson och den där familjen som ansåg det rimligt att ta flyget från Arlanda till Billund för att gå på Legoland.
