Och det där andra är, kort och gott, att satsa på flyg och bilväg. När Nato-inträdet till slut var ett faktum var det många som hoppades på att det skulle medföra järnvägssatsningar – infrastruktur är en central del av upprustningen – men vi som vill att tågen ska gå blev snabbt besvikna. 

För än har inga löften om järnvägssatsningar kommit. I stället meddelade ministern häromdagen att han vill satsa på vägnätet. Sedan tidigare har han presenterat investeringar i flyget och i ett inslag i SVT:s Aktuellt den 19 mars konstaterade han kort och gott att han inte tycker att vi behöver flyga mindre. Inte förvånande, men om man tänker efter: chockerande. 

Det kostar förstås pengar att bygga och underhålla järnväg. Detsamma gäller dock för bilväg och flygplatser, som regeringen inte tycks tveka på att stötta upp med skattepengar. 

Ur ett klimatperspektiv är fördelningen mellan trafikslagen under all kritik, men det är uppenbart att regeringen inte bara glömt bort järnvägen, utan att prioriteringen är en aktiv strategi präglad av ideologi. Tydligen är det höger att hata tåg.

I Europa händer det (bra) saker på transportfronten. Frankrike har förbjudit inrikesflyg för resor som går att göra under 2,5 timmar med tåg, Tyskland har lanserat en förmånlig, nationell kollektivtrafikbiljett. Interrailkortet har blivit en grej igen och SJ lanserade nyligen en ny nattågslinje till Europa. 

Debatten om flygets klimatpåverkan har onekligen lett till en ökad efterfrågan på tåg, inte minst hos ungdomar som ställer krav på sina föräldrar när semesterresorna planeras. Det rör på sig. 

Men om tåget på allvar ska utmana flyget måste vi förstås satsa på det – och förenkla regelverk och samverkan. Sverige är bland de sämsta i Europa på järnvägssatsningar, och inte ens de mer byråkratiska – och mindre kostsamma – delarna verkar intressera Andreas Carlson.

Det senare handlar till exempel om att möjliggöra enklare bokning över länder och mellan olika tågbolag – något som är svårt idag på grund av tågbolagens stängda bokningssystem. Jämför med flygresorna som går att jämföra med hjälp av en mängd sajter, och som dessutom med lätthet kan bokas som en del av ett charterpaket.

I ett avsnitt av SVT:s Klimathoppet kartlägger programledaren Camilla Kvartoft hur det ser ut för tågresandet i Europa, vad EU gör i frågan och hur svenska EU-politiker ställer sig till flyg respektive tåg. 

Föga förvånande delar SD:s Charlie Weimers infrastrukturministerns klimatförnekande ton när han säger att vi inte ska flyga mindre och att det absolut inte ska bli dyrare. Han finner ingen orimlighet i att flyget inte på långa vägar betalar för sina utsläpp.

Det framgår också i dokumentären att många av dagens tåg är gamla, även om de ser nya ut: de är bara renoverade på ytan, vilket förstås kommer med risker. Jag försöker föreställa mig en liknande situation i flygvärlden, eller i bilbranschen för den delen: Skulle vi acceptera att flygen är gamla och halvtrasiga, så länge de ser ganska fräscha ut? Eller att bilarna inte är säkra, bara de har snygga färger?

En regering vars ledare upprepade gånger har sagt att människor inte ska behöva ställa om sina liv borde kanske se till att det är lätt att göra rätt. För det kan väl inte vara så att Ulf Kristersson (M) på allvar tror att ingenting ska förändras? Det hade varit ett närmast klimatförnekande uttalanade. Å andra sidan är det väl ingen som är förvånad.

Men, som sagt: det händer saker, även i Sverige. För ett tag sedan kom rapporter om att flygandet faktiskt minskar. Efterfrågan på tåg ökar. Klimatopinionssajten Klimatgranskaren startade nyligen en namninsamling för nattåg till Paris, som på några dagar samlade flera tusen underskrifter. 

Det kan vara starten på en rörelse. Det hörs på namnet att det är så man får något att hända.