Men vad händer när marknaden ges fria tyglar? I dagsläget höjs kritiska röster kring Thiels roll i rusningen från Silicon Valley Bank. Kraschen är allvarlig och försvårar inflationsbekämpningen, ger den amerikanska centralbanken och politiken rejäl huvudvärk, samtidigt som EU tvingas skärpa regelverket på den europeiska finansmarknaden.
Det sistnämnda vore nästan roligt om kraschen inte dragit den svenska pensionsfonden Alecta med sig i fallet. Fler regleringar är det sista Thiel vill se och Silicon Valley Bank har, fram till kraschen, agerat helt i linje med Thiels ideologiska vision.
2018 lättade republikanerna på regelverken för banker och SVB bedrev framgångsrik lobbyism för att inte klassas som en “systemiskt viktig bank”. Därmed har de kunnat verkat under ett lättare regelverk med lägre krav på kapital- och likviditetsstandard, och utan de “stresstester” som större banker regelmässigt går igenom för att säkra stabiliteten under ekonomisk turbulens. SVB och Republikanerna nedmonterade medvetet styrmedlen och indirekt även statens skydd av medborgarna. Det skedde med Thiels välsignelse, han finansierade Trumps valkampanj och hade fram till bankrusningen ekonomiska intressen i SVB.
SVB har dessutom hanterat friheten från statlig inblandning katastrofalt illa även ur ett marknadsperspektiv. Utomstående bedömare beskriver SVB:s agerande som exceptionellt oansvarigt och konservativa Fox menar att banken hade fler ”red flags” än det kinesiska kommunistpartiet. De saknar inte poänger.
Bland de allvarligaste varningsflaggorna kan nämnas att SVB inte försäkrat sig mot det högre ränteläget och i alltför stor utsträckning förlitat sig på investeringar med höga risker kopplade till ränteläget. Med räntehöjningarna sjönk värdet på investeringarna kraftigt.
Banken har även hållit för låga kapitalnivåer och inte kunnat hålla sig flytande vid en likvidering. Därtill har 95 procent av de insatta pengarna överskridit gränsvärdet för den amerikanska insättningsgarantin – den statliga garanti som innebär att kunden får ersättning upp till en viss nivå om banken går i konkurs. Syftet med insättningsgarantin är att förhindra att många tar ut pengar samtidigt och orsakar en bankrusning.
Och här gör Thiel åter entré.
Strax före bankrusningen uppmanade Thiels riskkapitalbolag Founders Fund associerade företag och investerare att ta ut sina medel från SVB, samtidigt som Founders Fund drog undan sin egen finansiering från banken. Ryktet spred sig blixtsnabbt bland nischbankens kunder och misstänks ha accelererat eller till och med orsakat den rusning som följde.
Resten är redan historia. Staten tvingades ta över SVB och särskilda åtgärder har satts in för att för att försöka begränsa skadan och skydda kunderna. Från Sverige kämpar Alecta för att begränsa förlusten för svenska pensionssparare.
Sigmamystiken kring Thiel bleknar när staten tvingas gå in och städa upp i kaoset. Man kan också ifrågasätta framkomligheten i hans ideologiska inriktning. Thiel är inte den visionär som räddar oss vanliga människor genom en konservativ förnyelse av samhället.
Snarare demonstrerar han exempel på hur techindustrin förlorat all revolutionär potential och kantrat i konservatism och välbekanta maktstrukturer. Thiel personligen framstår som en omdömeslös plutokrat som på olika sätt medverkat till att sätta världens största ekonomi i gungning. Han försvårar inflationsbekämpningen, skadar svenska pensionsfonder och låter demos, som han hatar så djupt, städa upp efter sig. Så var det med den mystiken.