När man följer det absurda amerikanska valet och samtidigt ser resultat från länder som Georgien och Moldavien så är det som om makten visar sitt morbida ansikte inför oss alla. Manipulationer av val är självklarheter, politiska debatter handlar bara om lögner och påståenden som sprids, och bakom alltsamman finns tydliga ekonomiska makter som vill ha inflytande över staten för att det gynnar dem.

Att USA har ett valsystem som är en institutionaliserad oligarki ser vi. Att miljardärer finansierar och därmed styr riktningen för politiken har aldrig varit så tydligt som nu. Masken har fallit av genom att Donald Trump öppet låter sig mutas, hans politik påstås handla om konservativa värden men i själva verket är den ju bara ett beställningsjobb från fossilindustrin där Trump lovar världens lägsta energipriser genom att tömma landets marker på olja och gas. 

Det här är en politik som många företag i USA redan lämnat (förnybart är billigare) men de stora oljegiganterna lägger sig ju inte ner för att självmant dö.

Mot det finns Kamala Harris som inte har någon politik alls mer än att förvalta det som redan är och man ska vara väldigt glömsk om man inte ser att det är under Joe Biden som USA varit världens största oljeproducent.

I USA finansieras förstörelsen via de stora bankerna (som i sin tur skyddas av staten), i Kina finansieras omställningen av staten via direkta stöd till ren energi och exempelvis elbilar (50 procent av nya bilar är elbilar i Kina). Det är alltså staten som är motorn för både förstörelse och omställning, det är bara i Europa som det här diskuteras som något någon annan ska göra.  Att ”riskkapital” ska ställa om produktionen är ovanligt naivt, poängen med sådant kapital är att det alltid kovänder om vinstmarginalen blir tillfälligt låg. De måste göra det, det blir inget inflöde till fonderna om avkastningen sviktar.

Vi talar i EU mer om nationerna än om själva EU vilket gör att varje land står inför samma omöjliga ekvation, där man ska skydda det egna men inte med statliga medel.

Nu har affärstidningarna panik runt Northvolt, rykten sprids att bolagets ledning förhandlar med kinesiska tillverkare om kapital och då blir plötsligt fabriken del i ett internationellt maktspel där EU-staterna förlorar då man inte kan använda det kapital som finns för att skapa det nya.

Samtidigt är det nationella självbedrägeriet inför medborgarna alltid stort.

När man pratar om Volvo Cars pratar man som om det var ett svenskt bolag fast det är helt styrt från kinesiskt kapital. Ett kinesiskt Northvolt kommer på samma sätt kallas för en norrländsk innovation.

Drömmen om det nationella blir bara större och djupare ju mer falsk den är i verkligheten.

Den nationalistiska drömmen vinner alltid i propaganda över den globalisering som på riktigt styr. Eller är det nån som tror att Ungerns ekonomi är självfinansierad ? Att det är de nya härskarna som från egna plånböcker finansierar den nya smutsiga energin landet stöder?

Drömmen om det nationella blir bara större och djupare ju mer falsk den är i verkligheten.

Det finns ett annat sätt att diskutera politik som behöver återerövras. När de radikala rörelserna i min ungdom, alltså i slutet av 60-talet och början av 70-talet, spreds över hela världen så var det utifrån tankar om frihet men också tankar om att organisera motstånd oberoende av statligt stöd.

Det fanns en sund misstro mot parlamentarismen som en kampmetod, inte så att man var emot statlig politik utan mer att man insåg att förändringen inte kommer komma uppifrån. Det var inte partierna som ledde utvecklingen mot ökad jämlikhet och ett friare liv, det var lokala rörelser som blev nationella och som i fråga efter fråga pressade fram ett annat sätt att tänka. Partierna anpassade sig när tillräckligt många människor redan gått en annan väg.

Själv är jag uppfödd i den tidsandan och besvikelsen över politikens haveri är betydligt mindre när man någon gång tänkt att det är inte den som är motorn för samhällsförändringen.

Nu på måndag börjar min turné kallad Hoppet 2.0 och jag ska i den försöka berätta tankar om hur vi räddar detta liv till våra barnbarn trots politiken. Ja, man måste skriva trots politiken för när man på nyheterna hör en miljöminister säga att utsläppen ska öka så de kan sänkas sedan, eller när infrastrukturministern säger att minskade järnvägssatsningar innebär ökade resemöjligheter,  då vet man att det där bara är hycklande teater och de människorna och de organisationerna kommer aldrig vara motorn i omställningen.

Du är varmt välkommen till kvällsmötena.

Vi börjar i Malmö nu på måndag.