I en intervju i DN (26/9) befäste Ulf Kristersson att det är skillnad på svenskar och svenskar. På frågan om vad som är värst att sprida propaganda om, muslimer eller judar, tycks han inte tveka en sekund innan han svarar att det är värre med nidbilder på judar. 

En karikatyr på en jude eller en muslim syftar till att skapa samma hatfulla buskap och samma typ av känslor av obehag. Men det struntar uppenbarligen Kristersson i. Trots att rasismen idag är grov mot muslimer så vill statsministern göra en tydlig markering. Enligt Expo har antalet anmälda hatbrott med antisemitiska motiv ökat de senaste åren. Men hatbrotten med islamofobiska motiv är ändå mer än dubbelt så många. Även Brottsförebyggande rådet, Brå, bekräftar detta. Enligt en rapport från Brå om islamofobin i Sverige drabbar islamofobiska kränkningar en betydande del av alla muslimer, särskilt dem som bär muslimska symboler.

Det är tyvärr inte första gången han vänder muslimer ryggen.

Hans uttalande om skillnader mellan muslimer och judar var snarare en ryggdunk till Sverigedemokraterna. Eftersom Kristersson är beroende av SD behöver han hålla dem nöjda.

Exempelvis hade statsministern inget att säga om att Richard Jomshof, justitieutskottets ordförande, misstänktes för hets mot folkgrupp på grund av att han spred propaganda om muslimer. Kristersson ryckte bara på axlarna och gick vidare.

Inte heller hade Ulf Kristersson något att säga om Sverigedemokraternas trollfabrik. I Kalla faktas gräv framkom det att SD hade kopplingar till ett hundratal trollkonton och fann flera fall där de eldat på stämningen och spridit hatpropaganda på nätet, särskilt mot meningsmotståndare och invandrare för att skapa kaos och oreda. Trollfabriken planerade att hetsa invandrargrupper som utsatts för desinformation om socialtjänsten och LVU genom sidor på arabiska.

Till det hade vår statsminister inga kommentarer.

Förra året var det fritt fram att tända eld på koraner i tid och otid. Regeringen kommenterade det knappt. Richard Jomshof uppmuntrade till och med till att bränna hundratals fler koraner. Aktionerna ökade hoten mot muslimer, men det var först när koranbränningarna satte käppar i hjulen för Sveriges Nato-ansökan som statsministern ryckte in. Då var det plötsligt inte alls okej att bränna koraner. 

Varje gång Sverigedemokraterna delar antimuslimska karikatyrer och propaganda så relativiserar Kristersson och hans gäng genom att peka på vänstern och deras historia med antisemitism. 

Sverigedemokraterna har haft sitt antimuslimska projekt ända sedan de startade partiet. Att SD är ett rasistiskt och antidemokratiskt parti råder det inga tvivel på. Deras plan är att ständigt försöka förskjuta debatten för att normalisera en mer extrem retorik och politik. 

Sverigedemokraterna och deras företrädare tar varje tillfälle i akt att klumpa samman alla muslimer, framställa dem som extremt kriminella och sprida budskapet att de inte passar in i Sverige. Det är inget nytt. Det som sticker ut är att högern hjälper dem med detta projekt. Istället för att vara en statsminister för alla och värna allas rätt att leva och existera i landet utan förtryck så tycks Ulf Kristersson snarare anamma SD:s retorik och politik. 

Kristerssons uttalande om skillnader mellan judar och muslimer, hans retorik mot muslimer och hans apati mot Sveridemokraternas antimuslimska projekt strider inte bara mot religionsfriheten. Det strider mot regeringsformen – den mest grundläggande av våra fyra grundlagar – som slår fast att "den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”.

Ulf Kristersson agerar som att han är rädd för Sverigedemokraterna. Istället för att agera som landets statsminister. Vi förtjänar inte Ulf Kristersson. Vi förtjänar någon bättre.