Strax innan jul kom kom arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) – för den oinvigde kanske mer känd som korventusiast än förkämpe för arbetstagares rättigheter – med ett förslag. Han ville öka antalet inspektioner på svenska arbetsplatser. 

Skälet var den mörka luciaveckan i december. Nio personer dog på svenska arbetsplatser under en enda vecka. En makaber avslutning på rekordåret 2023. Inte på över ett decennium har så många dött på jobbet.

Johan Pehrson var alltså tvungen att krishantera situationen. Klämma fram en åtgärd innan avgångskraven började hagla. På vanlig svenska:

Ministern fick eld i baken. 

Det är på grund av denna plötsliga skyndsamhet som allting är så konstigt kring Johan Pehrsons arbetsmarknadspolitik. Johan Pehrson blev stressad. Och då börjar han prata tvärtomspråket. 

Låt oss börja med beskedet om att Pehrson vill se fler oanmälda inspektioner. Det är en bra åtgärd även om långsiktigt fackligt arbete eller att minska antalet leverantörsled på byggen vore det allra bästa. Men det finns ett stort problem. En märklighet. 

Regeringen tillsätter inte mer resurser för att genomföra inspektionerna. Beskedet är inte satsning utan kan sammanfattas som en slags order: spring fortare inspektörer! I Sverige har vi en inspektör på 17500 arbetare, som Jenny Bengtsson skrivit om i Dagens ETC. Hur mycket mer ska de hinna? 

Även biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg (L) är flytande på den liberala tvärtomdialekten. Hon säger att forskningen på arbetsmiljö är en jätteviktig del i att bryta trenden med ökande arbetsplatsolyckor. 

Regeringens åtgärd? Jo, att lägga ner Myndigheten för arbetsmiljökunskap i Gävle. Deras uppdrag är att just sammanställa forskning kring arbetsmiljön. Verksamheten ska istället övertas av arbetsmiljöverket, för att spara pengar. Men beslutet möter kritik från landets ledande arbetsmiljöforskare.

Ännu ett välriktat skott i den egna foten kan bli regeringens uppdrag till Arbetsmiljöverket om att få fler att engagera sig som skyddsombud. Det låter bra på papperet men det finns en stark oro från fackligt håll. De oroar sig för att uppdraget kan bli ett första steg mot att urholka den svenska modellen och frikoppla skyddsombuden från facken. En konflikt med fackförbunden är knappast den nystart arbetsmiljöarbetet skulle behöva. 

2024 har inletts lika katastrofalt som förra året. Sex personer dog på jobbet under januari. En omkom vid en dykning, i Halland klämdes en man till döds under en traktor, en lokförare dog i en krock, en högskoleingenjör hittades livlös, ett bud föll i en trappa och en chaufför blev påbackad av en hjullastare. Fortsätter året på samma sätt som januari, kommer Johan Pehrson slå 2023:s rekord. 

Och de som dör akut på jobbet är bara toppen av ett isberg. Ännu fler dör på grund av jobbet. Enligt Per Nylén, avdelningsdirektör på Arbetsmiljöverket, kan det röra sig om 50 personer i veckan som omkommer av t.ex. förgiftningar, svetsrök, stendamm och hjärt- och kärlsjukdomar. 

Ibland tänker jag att man skulle förhålla sig lika osentimentalt till ministrar som fotbollslag gör till sina tränare. Förlorar man ett par matcher i rad, blir det sparken direkt. Inga undanflykter. Inget tvärtomspråk. 

Johan Pehrson måste agera nu, kraftfullt och skyndsamt. Backa på att lägga ner den forskning som uppenbart behövs och tillsätta de resurser som behövs. 

Jag önskar att arbetsmarknadsministern kunde fortsätta få vara fryntliga "korv-Johan" med hela svenska folket. Men gör han inget nu riskerar han att istället bli ansiktet utåt för två makabra rekordår på svensk arbetsmarknad. Inte vill väl arbetsmarknadsministern bli känd som Tvärtom-Johan?