I vissa stunder går det att känna att det som händer – här och nu – är historiskt. Jag kände det i Kärrtorp 2023 och i Göteborg 2017. De som är äldre eller yngre har andra datum och platser. Till min egen lista kan jag nu addera 22 november 2024 i Göteborg. 

På fredagsmorgonen visar termometern minus åtta grader, men trots detta är Gazaplatsen full med folk. Klockan är 05:40 och runt en eld står studenter och sjunger om ett fritt Palestina. Polisen har gett dem fram till klockan 6 att lämna platsen. När klockslaget närmar sig fylls det på med polispiketer och lägret omringas bakifrån.

192 dagar har gått sedan studenterna slog upp tält på Vasaplatsen i Göteborg och krävde att Göteborgs universitet skulle bryta kontakten med Israel. 192 dagar hann passera innan polisen tidigt på fredagen började utrymma lägret.

Det är en sorgens dag. När lägret utryms samlas folk i stället på gatan utanför polisens avspärrningar. Kvar innanför sitter runt tio personer som kedjat fast sig. Till slut får polisen dit en bultsax och de sista studenterna bärs en efter en ut ur lägret. Medan demonstranterna motas bort börjar lägret rivas.

Bredvid tältlägret har studenterna byggt upp en symbolisk massgrav. Fyllda sopsäckar, formade till kroppar, representerar de barn som mördats i Gaza. Det kanske mest smärtsamma under fredagen är att se hur de symboliska barnliken av Göteborgs stads anställda läggs i en hjullastare för att sedan dumpas i en container.

Sedan i maj har studenterna protesterat mot Göteborgs universitets ovilja att ta ställning mot folkmordet i Palestina. Parken utanför universitets huvudbyggnad har döpts om till Gazaplatsen och studenterna har ihärdigt hållit i, trots att nätterna den senaste tiden fört med sig minusgrader.

Förklaringen till att det nu ska vara slut på protesterna i Gazaparken, är att Liberalerna valt att ansöka om tillstånd för att hålla en manifestation på samma plats. Man vill samlas för ”yttrandefrihet och respekten för lagar och regler”. Det är dock uppenbart att det handlar om att tysta studentrörelsen, vilket L själva varit öppna med.

Gazaplatsens krav har inte varit orimliga. Man har begärt att universitetet fördömer Israels folkmord och stoppa samarbeten med israeliska universitet.

På torsdagen hade man kallat till presskonferens. Talarna var eniga: Gazaplatsen har blivit en fyr av hopp i en mörk tid. Campet har blivit en plats där det man gör spelar roll. En talare började gråta, och i publiken är det flera som torkar tårar med vantbeklädda händer.

Att man försöker tysta studentprotesten dagen efter att ICC utfärdat en arresteringsorder mot Benjamin Netanyahu är en skam. För det är uppenbart att det är de protesterande studenterna som står på rätt sida av historien.

Studentprotesterna har mött hårt motstånd och rättsprocesser pågår redan. Efter fredagens händelser är fler att vänta. Men liberalernas fula manöver ska inte få – och kommer inte – lyckas tysta proteströrelsen. Nu måste vi fortsätta visa vårt stöd för studenternas rätt att protestera och stötta de som kommer få ta smällen: studenterna som vågade ta ställning.

När det ljusnar är Gazaplatsens läger jämnat med marken. I högar ligger flaggor, presenningar och plakat. Men studenterna har genom Gazaplatsen skrivit historia. I göteborgsmorgonen står en grupp kvar utanför polisavspärrningarna. Man bjuder på bananer och bullar. Stämningen är sorgsen men inte uppgiven, för kampen kommer fortsätta.