Ebba Busch är högst ansvarig för ett riktigt praktfiasko. Att ta bort reduktionsplikten var kanske det tydligaste vallöftet hennes Klimat- och näringslivsdepartement levererat på.

Nu får hon skamset krypa till korset och återinföra den. Enda chansen för henne att nå EU:s klimatmål är att luta sig mot den gamla regeringens reformer – den regering hon beskyllt för ineffektiv symbolpolitik.

Opinionssiffrorna är redan i botten. Nu oroar hon sig förstås för att de ska rasa ihop fullständigt.

Som tur är har hon en beprövad lösning. Den tar hon till varje gång hon är pressad, oavsett om det är vikande opinion, kontroversiella husaffärer eller interna partigräl.

Att hetsa mot muslimer. Att distrahera med något så pass kontroversiellt att det väcker enorm uppmärksamhet  –men samtidigt så ofarligt att det går att säga att alla de som reagerar missförstått henne. 

Det är infernaliskt skickligt.

På sociala medier skriver Busch att "Islam måste anpassa sig. Alltför många praktiserar islam i Sverige och Europa, likt man gör i totalitära stater. Det måste få ett slut."  

KD föreslår också att man ska kunna använda EU-medel för att uppmuntra den som inte tillämpar sin tro enligt europeiska värderingar till återvandring.

Förslaget är inte det viktiga för Busch, det är symbolen som är det viktiga. Distraktionen. Även om det är alarmerande  hur ofta regeringen tycker att lösningen på olika samhällsproblem är att vissa människor ska ut ur landet och hur lätt man tar på religionsfriheten.

Busch lyckas säkert med att få debatten att kantra, det brukar hon göra. Men hon lyckas också med att öka splittringen. Spä på hetsen mot muslimer.

Som Palme en gång sa, är fördomen ofta resultatet av egna misslyckanden. Det har aldrig varit så tydligt som med Ebba Busch.