En annan sak vi också kan konstatera tvärsäkert är att Billström väldigt snart återfinns i näringslivet. Han sökte jobb direkt efter avgången.

– Jag är inte främmande för näringslivet, sa han till TT.

Kristersson bejakar detta med vändande post.

– Jag tror mycket på att gå mellan politik och näringsliv, så att man får erfarenheter från mer än en plats, sa han till Aftonbladet.

Statsministern kallar även åren som utrikesminister – Nato, Ukraina, Gaza – för en ”värnplikt”, som att det Billström gjort skulle vara jämförbart med att kräla runt i lera några månader och lära sig honnör. Sedan väntar det som är på riktigt. Officerslivet. Näringslivet. Tälja guldet.

Det är en helknasig omtolkning av uppdraget, av det offentliga förtroendet. Ja, av vad det innebär att vara betrodd av demokratin. Andra statsministrar har oljat gångjärnen i den där svängdörren mellan politik och näringsliv, men Kristersson dränker den, nu roterar den med ljusets hastighet.

Dagens ETC förutspår en riktigt skandalös övergång.

Ska vi gissa Wallenberg? 

Alltså vapenindustrin (precis som Nato-förhandlaren Oscar Stenström). Och tillräckligt snart för att exploatera sina nyligen upparbetade nätverk.