När svenska arbetare en gång i tiden skulle få semester, det vill säga rätt att vara lediga från sina arbeten under flera veckor för att återhämta sig, var staten mån om dedikationen. Arbetarklassen skulle inte gå och dra benen efter sig eller slentriansupa. Det blev statlig utredning om fritid och fritidsområden pekades ut så att enkla fritidshus kunde byggas. Kooperativa Förbundet och Svenska Turistföreningen kom ut med ”Handbok för reselivet i Sverige” – en guide för den stora delen av befolkningen som aldrig hade fått bli vana vid att vara lediga från arbetet. Senare gjorde utlandssemestern intåg och en charterresa till sol och bad då och då blev en inte helt ouppnåelig lyx även för vanliga arbetande människor.

Semestern ska vara en avstressande tid tänkt för att återhämta sig och bygga upp energi nog att sedan fortsätta arbeta hela livet.

Nu är det semestertider. En bekant som är ensamstående mamma fick sin semester avslagen – alltså den som alla på pappret har rätt till. Det blev en betydligt kortare variant än det var tänkt, och sedan tillbaka i arbete som sjuksköterska. Barnen får vara på fritids hela sommaren. En annan bekant, också ensamstående, har suttit och slitit sitt hår i planeringen av vad som ska göras under semestern. Det skulle ha varit fint att ta med barnen på någon rolig upplevelse, som nöjespark eller vattenland eller så. Det finns det egentligen inga pengar till. Det finns heller inte fler timmar på dygnet som möjligen går att lägga på arbete utan att försumma barnen samtidigt. Ledigheten blir oundvikligen fylld av stress, trots sitt nobla syfte. Det blir hemester och svemester i år – men inte med mer innebörd än att helt enkelt vara hemma och fortsätta vända på kronorna.

När riksbanken höjde styrräntan den senaste gången i ordningen var det nog många som kände ännu mer stress. Eller stress är kanske fel ord: Kände panik. Det är svårt för att inte säga omöjligt för väldigt många att få ihop sina liv idag. Enligt Bris har samtal från oroliga och ledsna barn ökat markant på senaste tiden. Barn berättar att de gråter sig till sömns, att de är hungriga och att de är oroliga för familjen. Föräldrarna bråkar mer nu. Ekonomisk press får genomslag i så mycket mer än plånboken.

Det är i den här kontexten jag ser ”hemester”, ”svemester” och allt vad det kallas. Lyxupplevelse i vindskydd. Glamping – det kanske värsta fenomenet av dem alla. Olika sätt att göra fattigaktiviteter till lyxresor. Vilka är det som utan vidare förväntas kunna dega upp ett par tusen för att sova i ett vindskydd inrett med några mattor och kuddar eller ännu fler tusen för att sova i ett tält? Det är svårt att se den genomsnittlige barnfamiljen framför sig, i alla fall om föräldrarna är arbetare. Definitivt om föräldern är ensamstående.

Snart höjs räntorna igen. Snart lanseras väl lyx-gröt-upplevelse: Sitt ute i naturen och käka havregrynsgröt med lingonsylt för bara tre tusen kronor. Picknickfilt ingår!

När den här ”avstressande” semesterperioden är slut jobbar vi väl på som vanligt då.