Jag tror att offentligheten skulle explodera.
Eller tror, jag vet.
Politiker skulle förfasas, opinionsbildare skulle omedelbart tala om terror. Man skulle föregripa både åtal och dom. Medierna skulle rapportera dygnet runt, avsätta sina skarpaste granskare och mest profilerade tyckare. Om förövaren, i detta hypotetiska scenario, dessutom skulle ha sitt ursprung i Mellanöstern…
Ja, du kan nog föreställa dig.
Att ett samhälle reagerar starkt på något sådant är rimligt. Frågan är varför samma samhälle förhåller sig så passivt till det som hände i Borås.
Det finns förvisso goda skäl att inte rusa till kategoriska slutsatser. En man är anhållen. Han är ännu inte åtalad. Vi vet inte exakt varför han gjorde som han gjorde. Men det här vet vi:
Han körde med sin röda Saab in i propalestinska demonstranter, på en plats där barnfamiljer och äldre gick, han utsatte dem för livsfara.
Han är högerextremist, på sina sociala medier – som nu stängts ned – har han skrivit att palestinier förtjänar att slaktas, att de ska utplånas, malas ner till gödsel, att ett fullständigt folkmord vore ”en välgärning mot mänskligheten”.
Han verkligen avskyr palestinier, men samtidigt alla muslimer och invandrare.
Det här vet vi eftersom medier som Dagens ETC och Flamman gjorde jobbet. Förbluffande nog har större redaktioner varit ointresserade av att ta emot den stafettpinnen. Något som problematiseras av bland andra Oisín Cantwell på Aftonbladet:
”Det är trots allt möjligen ett terrordåd som har begåtts”, skriver han.
”Vi vet alla hur enorm uppmärksamheten hade blivit om det var en islamist som kört in i en demonstration till stöd för Israel.”
Ja, vi vet alla det.
Den skaviga frågan är varför, varför flyger en händelse nästan under radarn medan vi instinktivt vet att den andra skulle uppmärksammas av alla, under mycket lång tid? Hade åklagaren ens anhållit mannen utan medial uppmärksamhet?
För mig är det tydligt att det är kriget som återspeglar sig.
Jag menar då till viss del hur medierna hanterat de döda i Israel och de döda i Gaza, för att inte tala om Sveriges regering, men jag menar framför allt hur kriget på ett sjukt och målmedvetet sätt överförts till en inrikespolitisk konflikt som inte uteslutande kan förklaras med att högerns opinionsbildare alltid väljer att solidarisera sig med Israel, alldeles oavsett vad Israel gör.
Det handlar också om skydda Tidö, det vill säga samarbetet med Sverigedemokraterna som mer än något annat parti radar upp återkommande, sanslöst grova exempel på antisemitism. Javisst, jag håller med Tove Lifvendahl på Svenska Dagbladet om att Nooshi Dadgostar (V) ska göra sig tillgänglig för journalister snarare än att passa vidare till partisekreterare och lokala folkvalda. Men när den ledarsidan förhåller sig oändligt slappt till SD… Hyckleri. Strategiskt hyckleri, antisemitism som ett slags kraftdjur som man plockar fram för att gagna ens syfte.
Det handlar också om att kriget exploateras som en projektionsyta för politiker och debattörer som, kortfattat, anser att muslimsk invandring släpar Sverige mot avgrunden.
Tillsammans skapar dessa faktorer något riktigt obehagligt.
Kriget flyter samman med kulturkriget.
Och med de högerradikalas agenda.
Därför kan polisen i Borås tala om vittnen som ”partiska” för att de gick i demonstrationen som blev påkörd, utan att så värst många alls poängterar hur skevt och grundlagsvidrigt det uttalandet är.
Men vi ser det manifesteras på många olika sätt.
Deras fokus är så fixerat vid en given punkt att de blir blinda för och ignoranta mot allt annat.
Som när Expressens ledarsida, Alice Teodorescu Måwe (KD) med flera kastade sig över en anekdot, berättad under ett seminarium i Almedalen, om hur en hel skola i Göteborg vägrat sjunga för en judisk flicka på hennes födelsedag. Expressen avpublicerade när det visade sig inte kunna beläggas, Teodorescu Måwe låter det fortfarande ligga kvar.
Eller som när Paulina Neuding frenetiskt varnar för att svenska muslimer är ett hot mot judar, men samtidigt reservationslöst hyllar författaren Douglas Murray – ”en av de mest klarsynta betraktarna av experimentet med massimmigration från kaotiska delar av världen” – ökänd för relativisera Förintelsen genom att, historiskt inkorrekt, hävda att Hamas njöt av att utsätta judar för sadistiskt våld medan nazisterna led samvetskval av sådana handlingar.
Deras fokus är så fixerat vid en given punkt att de blir blinda för och ignoranta mot allt annat.
Att inte fler talar om Borås säger nog tyvärr väldigt mycket om vilket genomslag deras tankesystem har just nu.
