För snart två år sen startade vi denna dagstidning. Det har varit en fantastisk resa som helt byggts på stöd från dig som läser. Antingen som prenumerant eller som långivare för alla nysatsningar.
Nej, detta är ingen slogan. Det är djupt allvar.
Socialistisk, feministisk och antirasistisk media kommer aldrig kunna skapas av borgerliga kommersiella medieföretag. Bara av non profit-företag som bygger på läsarnas stöd.
Jo, något har vi lärt av 40 års arbete.
Men…
Det finns en konstig sak med vänstermänniskor, sossar, miljöpartister, feminister, veganer, köttätare och antirasister, fackliga aktivister och… Och det är den enorma rädslan för att någon tycker ”fel”. Jag har funderat mycket på det här under 40 år, i början trodde jag mest det handlade om sekterismen inom S och vänstern (vilket var huvudorsaken till att ETC redan på 80-talet blev en bred icke partigillad tidning). Alla partier då var odemokratiska i så måtto att ingen verklig opposition kunde formeras inom partierna. Blev någon stor så slängdes de ut. Men på senare år har jag börjat inse att det nog handlar lika mycket om identitet. En debatt som inte bekräftar den egna åsikten, och därmed de val man gjort, upplevs som ett personligt hot. Varje dag får jag numera ett mejl från någon som är väldigt upprörd och oftast avslutar med meningar av typen ”därför kommer jag inte läsa Dagens ETC mer”.
Ibland blir det parodiskt. Vi har sex oberoende ledarskribenter i Dagens ETC. De representerar olika politiska fält, har egna analyser och var och en skriver om frågor utifrån sitt eget perspektiv. Det betyder att jag en måndag kan få ilsket uppsägningsbrev för att Andreas Gustavsson diskuterar vaccinationer. Nästa dag kan en MP-medlem säga upp sin prenumeration för att Lina Hjort kritiserat partiets omsvängning. På onsdagen kan brevet handla om att Göran Greider försvarar regeringens omsvängning. Dagen efter om att jag själv försvarar kon och på fredagen skriver Kajsa Ekis Ekman något om terror mot Ryssland och då försvinner några till.
Om jag räknar igenom mejlen har 38 personer sagt upp sig med anledning av Andreas texter, 11 på grund av Linas, 37 för Görans 117 med anledning av mina. Kajsas texter har fått 73 personer att i ilska säga upp sig.
Nu har vi ju ett inflöde av nya prenumeranter så detta handlar inte om att vilja rädda upplagan. Jag vill diskutera det märkliga i det här agerandet. Vad ligger bakom tanken att man inte vill att andras åsikter än de man delar ska spridas? Ska vi lägga ner Dagens ETC för att alla inte är överens?
Samtliga som säger upp sig kräver att någon (oftast jag) ska berätta vad ”tidningen tycker”. Men tidningen har inte EN åsikt. Vi har flera. Dagens ETC kommer aldrig skriva att veganer har rätt eller att ekologiska köttbönder har rätt. Vi kommer berätta om allas olika argument och vi kommer ha ledare och debatter som tycker olika om utrikespolitik, försvar, regeringsbildning, skatter, mat, ekonomi och så vidare.
Visst är det självklart?
Så, varför är det inte det?
En radikal tidning har en uppgift att ge andra berättelser om världen än den de dominerande borgerliga medierna sprider. Men det finns inte EN alternativ berättelse och analys. Det finns många. Och hela poängen med diskussion är att vi kan lära oss något av varandra.
Förstå mig rätt här. Jag har som uppgift att driva teser och presentera fakta jag tror på för att alla som läser ska kunna diskutera, ifrågasätta eller hålla med. När jag får reaktioner så vet jag inte alltid svaren, jag resonerar, och följer man publicerade texter genom åren ser man att alla lär sig. Ingen skriver i dag en reflektion över klimathotet som är likadan som den en skrev 1995. Vi kan mer.
Jag håller självklart inte alltid med mina medledarskribenter. Jag reagerar på många av deras tankar. Men det är ju själva poängen. Tänk vilken fasa om bara en röst hördes i Dagens ETC, den enda rikstäckande socialistiska, feministiska och antirasistiska dagstidningen. Självklart kan vi inte tycka samma sak, då är det inte en stor rörelse vi skapar, då är det nya sekter.
Dagens ETC är del i ett politiskt projekt som handlar om att en annan värld ÄR möjlig och vi försöker dessutom agera här och nu för att göra den ännu mer möjlig. Debatt är ett sätt.
Så vad ska man göra när tidningens skribenter har ”fel”?
Tja, man svarar såklart. Allt får inte plats i tidningen, men vi har en jättewebb som klarar och rymmer många debatter. Och man måste inte skriva perfekt. Det är journalister och redaktörers uppgift att hjälpa dig att få fram en åsikt och ledarskribenternas självklara jobb att försöka förstå vad du menar och svara utifrån det.
ETC-tidningarna har alla samma roll. Nationellt och lokalt. Jag kommer som ansvarig utgivare aldrig stoppa en opinionstext enbart för att jag inte stöder dess åsikt. Tvärtom vill jag läsa sådant jag själv inte håller med om för att lära mig något.
Tidningen har inte EN åsikt om något utom kanske om detta.
Vi är inte sekterister. Var och en av oss anser nog att vi har ”rätt” men vi inser också att vi kan ha fel.
Så svara gärna. Ett enkelt mejl, en fråga eller ett motinlägg.
Det är det som bygger demokrati.
Och motstånd.
