Vad är det för samhälle vi lever i?

De flesta i Sverige är inte myglare. De flesta går till jobbet och gör sitt bästa i åtta timmar, tar hand om andra, bygger, utvecklar, städar, utbildar ...

Vill du se hjältar kan du titta på alla dem som när samhällets ansvariga inte klarade uppdraget, medan samhället stod chockat över att krig skapar flykt, ställde upp och tog emot 160 000 flyktingar. Ett samhälle skapas när människor ser varann, delar vardag och berättar, grälar, lyssnar och lär.

Men vad är det för människor som istället gömmer sig, sysslar med hemlighetsmakeri, odlar ett utanförskap där de själva står mot de andra?

Kriminella gäng fungerar ju så.

Politiska sekter.

Och så våra rika.

Inte alla. Jag känner själv enstaka rika personer som med stolthet berättat att de halverar sin jättelön för att ta ett offentligt uppdrag.

Jag känner någon som lägger alla sina stora ärvda rikedomspengar på att försöka vara med och rädda världen.

Men de andra?

Tycker de verkligen att det är de mot samhället, att staten stjäl deras pengar, att de till exempel har rätt till maximal ersättning när de slutar som politiker genom att fuska med inkomster via egna bolag?

Tycker de det på riktigt? Göran Persson? Carl Bildt? Per Nuder?

Saknar de helt samhällsmoral eller har de förblindats av farten?

Och hur förklarar man att en människa skaffar hemliga konton utomlands för att gömma miljoner, när personen redan äger mer än han kan använda under hela sin livstid?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Är det en sjuk sport att smita från skatt?

Det finns bland oss socialister en kritik mot elitismen och rikedomen som ofta hamnar snett och nöjer sig med att säga att det är ”systemet” som det är fel på, alltså ekonomin som sådan. Och det är ju en enkel slutsats. Vårt ekonomiska system gynnar dem som äger och varje ekonomisk rapport visar hur de rika blir rikare utan annan anledning än att de är rika.

Men det är inte systemet som skapar det här. Det är människor som gör valet att smita och mygla och det finns ingen som tvingar eller ens hyllar dem för det där. Det kanske är spännande att snatta i en butik för unga någon gång, men det är inte spännande för rika att ringa en advokat på andra sidan jorden och fuska sig till hemlig anonymitet.

Det är helt enkelt så att eliten som gör det här saknar samhällsmoral, de ser sig inte som del i samhället utan som något ”ovanför”.

Det är de som individer som gör fel. Skyll inte på skattesystemets hål eller ”reglerna”. Individen har ett val, man kan göra rätt.

Men när man påpekar det och med all rätt är förbannad anklagas man ofta för ”populism”. Fast alternativet till denna ilska är uppgivenhet och cynism och inget samhälle mår bra om medborgarna gett upp. Du ser ingen solidaritet i en maffiavärld. Bara rädsla och makt.

Det här går ju att åtgärda. Botemedlet är insyn, öppenhet. Den som syns myglar mindre. Det är klart det går att skapa ett kapitalistiskt samhälle utan skattefusk och mygel precis som det går att skapa ett socialistiskt samhälle utan partidiktatur. Man måste bara vilja.

Kraven på politikerna borde till exempel vara förstatligade banker. Demokratiskt styrda med direkt insyn. Förbud mot bankernas tystnad som kallas ”affärshemlighet”. Förbud för hemliga konton. Transparenta transaktioner mellan länder.

Det är klart vi nästa val måste fråga varje person på listan om hen omgående kommer rösta för avgångsvederlag som inte medger fusk.

Det är klart vi ska kräva att man lever som man lär.

Men om de rika ska pressas till samhällsmoral måste man också odla en annan moral inom alla rörelser, partier och företag som vill ha ett gott samhälle utan mygel.

Inom arbetarrörelsen odlades förut ett stillsamt förakt för de rika egoisterna, fackliga ledare med miljonlön var otänkbart, partiföreträdare kunde med stolthet säga att de inte var som de borgerligas rika makthavare.

”Inte vara som ni”.

På 80-talet ersattes det med en beundran för de mäktiga, att Folksam i dag betalar miljonlöner till chefer med argumentet att borgarnas bolag gör detsamma är ett typiskt exempel på att man beundrar girigheten och har tappat moralen. Samtidigt kan man inte öppet säga det.

Myglarna föds när det som sägs inte stämmer med det man gör.

Alternativet till att ta itu med mygleriets moral är maktlös ilska och den går över på två veckor och sen händer inget.

Men kan vi skapa ett samhälle där människor lever som de lär, där transparens är på riktigt, där du som medborgare kan lita på att den bredvid dig drar samma lass som du utifrån sin förmåga.

Javisst. Alla som är med räcker upp en hand.