Efter attacken i Stockholm är det nog fler än jag som har tänkt kring vad ett fritt och tryggt samhälle är. Det som, lite oväntat, först dök upp i min gråa bark, var kommunala musik- och kulturskolan.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Kanske för att ett samhälle i långvarig ofrihet och beredskap kan frestas att prioritera bort pengar till sådant, att det anses vara en lyxbit i välfärdskakan. Eller kanske för att de orkestrar och körer jag har gått i har känts som möten i total motpol till den bittra meningslöshet som kan gro hos en ung person med ingenting att göra (eller råd att göra något) och som kan locka till extremism. Och det möjliggjorde att musiken i dag ger mig glädjefylld gruppgemenskap, möten, musikalisk njutning och inspiration. Att som barn få låna instrument, prova teater, sjunga, är en sann gåva. Inte alla kommer att älska det, så klart, men det öppnar dörren till något stort och värdefullt i livet för många.
Ett problem för musik- och kulturskolor, är att de som söker främst är barn i högutbildade medelklassfamiljer där föräldrarna själva kanske har spelat instrument. Många kommuner försöker på olika sätt nå ut till områden med lägre inkomstsnitt, utbildningssnitt och/eller färsk migrationsbakgrund. Det är två utmaningar: dels att nå ut, finnas på rätt platser och visa vägen in, dels att få barnen att gå kvar efter att första räkningen kommer. Det är subventionerat men inte gratis. Det borde vara det för familjer med låg inkomst.
I Malmö har kulturskolan personal som arbetar med El Sistema – en modell från Venezuela, som syftar till att kombinera social och musikalisk utveckling. Där riktas arbetet särskilt mot områden som annars är kraftigt underrepresenterade bland kulturskolans elever. Det är ett arbetssätt som gör att barn får chans att på sin skola prova och låna instrument och spela musik tillsammans i grupp. Det är samtidigt en del av kulturskolan och för dem som vill fortsätta kommer den vanliga avgiften, och då tappas många. I andra kommuner har andra sätt provats. I Flemingsberg i Huddinge kommun finns instrument och musiklärare i ett rum på biblioteket, där barn kan droppa in vissa dagar i veckan och få spellektion tillsammans.
När jag pratade med en tidigare lärare vid El Sistema i Malmö, sade hen att det kändes konstigt att de som är musiklärare sällan har en bakgrund som liknar barnens de riktar sig till – de är själva ofta vit medelklass. Ofta är det som erbjuds också klassiska västerländska instrument snarare än saz, oud och kora, även om det förekommer i vissa kommuner. Den klassiska orkesterskolningen var central när El Sistema först bildades, och det finns visserligen goda tankar bakom det också. Det kan inte vara annat än fantastiskt för både barnen och deras familjer när elever från Kroksbäck, Holma, Rosengård och Sofielund ger konsert på Malmö Live med MSO.
Jag tänker så här. När samhället är segregerat, det finns rädsla för våld, eller vad det nu må vara, så satsa mer på att utveckla fredliga, kreativa, trygga och roliga aktiviteter – och gör det mer tillgängligt och välkomnande för familjer med dålig ekonomi eller ingen tradition av att spela instrument. Som en folkmusikervän sade en gång: om Jimmie Åkesson hade fått spela fiol som ung hade han nog hamnat i helt andra kretsar.