Rolf Larsson: Möten betyder så mycket

Min farmor hörde till en generation som umgicks. Antagligen var hennes föräldrar ännu flitigare värdar och gäster. Innan telefonen blev var mans egendom var ju enda sättet att få reda på något att gå hälsa på varandra. Farmors generation fortsatte med det, till och med efter TVns intrång. Det var elva-kaffe med grannfrun och trekaffe med väninnan, syjunta på kvällen och söndagsmiddag med släkten. Vem som än kom förbi skulle ha en kopp och en bulle. Inte konstigt att de kunde baka goda bullar, de övade varenda vecka.

Deras barn, min föräldrageneration, kan allt om att bjuda in och bjuda igen och gå på artighetsvisiter och att ha gäster, men de tycker att det är skönt att slippa. Så tolkar jag det i alla fall. Kanske fick de nog när de var små, kanske blev det ett tvång och inte någonting roligt. Kanske tycker de bara att det är skönt att sitta framför TV och ta det lugnt. 

Sen kommer min generation, vi som inte riktigt har någon vana vid att ha gäster. Vi hinner sällan och allt som man gör sällan blir ovant och därför kanske lite svårt eller obehaglig. Duger min matlagning? Är det städat nog? Det är lättare att ta en fika på ett kafé istället så att man inte behöver skämmas över eventuellt överviktiga dammråttor. Men när barnen blir fler och större och inte vill sitta stilla på ett fik eller när jobbet slutar efter att kaféerna har stängt så finns inte den möjligheten kvar. Det blir svårare och svårare att hitta tillfällen att umgås på ju längre in i vuxenlivet man kommer.

Men jag anar en längtan efter att umgås mera. Lindesbergs arena arbetar för att bli, som de säger, ”en av stadens viktigaste mötesplatser” och inte bara för de som redan är aktiva idrottsutövare. En Folkets Hus och Park-förening har bildats med målet att underlätta möten och kontakter mellan alla som är intresserade av någon form av kultur. Engagerade människor har stora planer för Kyrkberget, inklusive utsiktstorn, bevarande av kägelbanan och inte minst för en dansbana och för konstutställningar i gamla vattentornet. Trots att det pratats länge om att föreningslivet har haft sin storhetstid och att folk inte längre gör någonting ideellt så kanske trenden håller på att vända.

En kväll nyss träffades ett gäng nöjesarrangörer för att försöka hitta lösningar på problemet att publiksiffrorna är så låga. Attityder var ett av områdena som identifierades, vi behöver förändra våra attityder. Lindesberg är en rolig stad som det händer massor i – men folk vet inte om det eller också vågar de bara inte komma. Jag tror på det senare. Jag tror att om min generation är lite ängslig för att umgås med andra så är dagens ungdomar helt otränade. De vet inte hur man gör, helt enkelt. Men längtan finns där, det är jag säker på.

Det går att ändra attityder och det går att hitta sätt att umgås. Det krävs bara lite mod för att ta ett steg utanför bekvämlighetszonen. Testa det ibland. Testa en förening eller ett arrangemang. Det finns massor av kul människor som vill umgås med dig!

Carina Särnqvist