Ledare: Möt förtryck med kunskap

Klockan är åtta på kvällen och jag är ute och promenerar med hunden, en bil närmar sig och genom en nedvevad ruta skriker någon av personerna i bilen bögjävel efter mig innan föraren trampar på gasen och de försvinner ur sikte. I ett fikarum på en arbetsplats diskuterar ett gäng uppretade kollegor hur galet de tycker att det är att en helt plötsligt inte får kalla en mörkhyad person för neger. På en skolgård kallar några barn en av sina klasskamrater för jävla cp.

Det här är verkligheten på otaliga platser runt om i vår värld och Lindesberg är inget undantag. Som ett exempel kan jag nämna att det i den omfattande kommunundersökning som RFSL publicerade tidigare under hösten framkom att Örebro län är ett av de län där attityden till hbtq-personer är mest negativ. Att Lindesbergs kommun är en del av Örebro län känns och det finns mycket som talar för att det inte ser avsevärt mycket bättre ut här.

Jag är grymt imponerad över alla de vuxna inom skolans värld som sliter för att ge sina elever en bra start i livet och förbereda dem inför framtiden. Men för att skolan ska bli en skola i världsklass som våra politiker så gärna vill krävs det mer än att eleverna får höga betyg. Att börja i tid är A och O när det kommer till att motverka rasism, homo- och transfobi och andra typer av förtryck och kränkande beteende. När jag läser igenom de interna dokumenten för hur skolorna här i Lindesberg ska arbeta för att motverka kränkande behandling och diskriminering blir jag överlag glad över det jag läser. Vad jag däremot saknar är ett tydligt ställningstagande kring att arbeta utifrån en normkritisk pedagogik på ett sätt som genomsyrar hela verksamheten. Att arbeta utifrån en normkritisk pedagogik innebär att i stället för att fokusera på det som anses vara avvikande, lägga fokus på vad som kan göras för att motverka de normer och maktstrukturer som gör att vissa personer uppfattas som just avvikande. Rasism, sexism och andra fomer av förtryck ska mötas och förebyggas med kunskap och konkret politik. I detta har skolan en central roll.

Våra kommunpolitiker har en viktig roll när det kommer till att styra den gemensamma skutan framåt. Lindesberg är en liten kommun med ständiga besparingskrav, vilket innebär att politiker och myndigheter allt som oftast arbetar i motvind. Jag har förståelse för att det är svårt att se hur en ska hitta den tid och de ekonomiska förutsättningarna som krävs för att kunna satsa. Faktum kvarstår dock, det är och förblir kommunens ansvar att jämställdhetsfrågor lyfts upp på dagordningen. Det finns mycket att göra som inte kostar skjortan eller är allt för tidskrävande. Att utse en jämställdhetsansvarig i kommunfullmäktige samt ge lärare och personal inom människovårdande yrken fortbildning kring hur de kan arbeta normkritiskt är två konkreta exempel. Jag kan inte finna någon information på kommunfullmäktiges hemsida om huruvida någon jämställdhetsansvarig existerar eller ej. Om en sådan person finns vore det lämpligt att kontaktuppgifter till denne publiceras och om en sådan person inte finns vore det lämpligt att den tillsätts snarast.

Många bäckar små ger till slut en stor å. Att våga satsa på frågor som rör allas lika värde lönar sig i längden. Ett mer öppet och empatiskt samhälle är något vi alla tjänar på.