Ledare: Mössan i hand, bedjandes om några få kronor...

Vi är nog många som följt Facebookgruppen Matkassen’s utveckling, en sida där de som behöver stöd beskriver sin situation och ber om hjälp. Inte sällan är det mammor med barn som beskriver hur de är utförsäkrade, hur de har fallit mellan två stolar och som nu ber om hjälp med lite mat till jul, kläder och julklappar till sina barn.

Ett mer modernt sätt att med mössan i handen be om de mer välbeställdas hjälp. Missförstå mig rätt, jag har inget emot att man frivilligt ger till människor som på olika sätt har det svårt. Det är både omtänksamt och fint. Det jag vänder mig emot är att det ens ska behövas i ett välfärdsland som Sverige.

Att döma av kommentarerna är det många som får hjälp, och genom detta vällovliga initiativ får många familjer en mycket godare jul än de annars skulle ha fått. Men det visar också väldigt tydligt på de sprickor som finns i välfärdssystemet. Det visar hur stödet från samhället sakta börjar försvagas, hur kommuner och statliga institutioner inte längre kan ge sina innevånare stöd som räcker till ett värdigt liv.

Sett ur ett borgerligt ideologiskt perspektiv är denna utveckling helt rimlig. Varför ska staten finnas som en mellanhand mellan den enskilda givaren och den enskilda mottagaren av stöd? Jo, för att det enskilda givandet kanske inte alltid går till dem som behöver det bäst. Vi kommer alltid att vara mer villiga att ge till barn och till ändamål som ligger oss nära. Visst hugger det till lite extra när vi ser eller hör att ett barn far illa. Men är vi lika benägna att ge pengar till den utslagna 35-åriga narkomanen som sitter på bänken utanför det lokala köpcentret? Eller till den 56-åriga smutsiga och slitna kvinnan som på grund av en psykisk sjukdom inte kan få ordning på sitt liv?

För dessa människor, för alla människor som vill se ett jämlikt samhälle så krävs ett grundläggande välfungerande trygghetssystem som gör att alla ges möjlighet till ett värdigt liv. Efter sju år med borgerligt styre i landet har systemskiftet börjat, Facebookgruppen är bara ett tecken på detta.

Och till alla er som faktiskt gillar den borgerliga politiken, som vill ha ett samhälle där det sociala skyddsnätet bygger på frivillighet så är det upp till bevis.

Jobbskatteavdraget har gett er utökade möjligheter att visa er omtanke och godhet. Från er hoppas jag att vi får se rejäla inbetalningar till frivilligorganisationer. Själv kommer jag att bidra, men lägga ännu mer kraft under 2014 på att vi ska få en ny regering som ser på den här frågan ur ett annat perspektiv.

Jenny Steen