Den informationen möter mig och min femåriga dotter när vi besöker vårt lokala bibliotek bredvid Coop i vår Stockholmsförort. Jag läser den uppklistrade lappen flera gånger om. Under hela sommaren kan man endast låna böcker två dagar av sju. Och när biblioteket väl har öppet är det inte många timmar. Lagom tills att folk kommer hem från jobbet stänger det. 

För ett ögonblick tänker jag att det kanske beror på att det är färre besökare på sommaren, de flesta kanske rest iväg till sina sommarstugor. Men jag hade givetvis fel, nästa gång jag lyckas pricka in öppettiden är det packat med folk. Barn och föräldrar bland puffkuddarna i läshörnan, äldre män som läser tidningarna i fåtöljerna, nysvenskar som kopierar papper och lånar datorn. 

Den bok jag vill låna är tyvärr så populär att det kommer att ta tre år i kö innan det blir min tur. Det finns bara ett ex. Jag frågar bibliotekarien om det är ovanligt mycket folk just den här dagen. Hon svarar nej.

– Det är alltid såhär på somrarna, fullt upp. Hade det varit en regnig dag hade det varit ännu fler här inne. 

Glappet mellan verklighet och politik kunde inte ha varit större. 

Biblioteken i Stockholm får mindre pengar i år jämfört med året innan. Och så har det sett ut under många år, hela tiden allt mindre resurser för biblioteken att röra sig med. 

Och det är inte bara huvudstaden som lider. Kulturen har de senaste 20 åren blivit en allt mindre del av kommunernas budgetar över hela Sverige. 

Därför får vi sämre öppettider på bibliotek, fattigare kulturutbud och barnen får stå längre i kö till kulturskolan.

Man kan inte tjäna pengar på bibliotek, verksamheten innebär alltid en utgift för kommunen, därför är bibliotek en ideologisk stridsfråga mellan dem som ser det som en långsiktig investering för samhället och dem som till varje pris vill minska alla kommunala utgifter. 

Den blågröna majoriteten i Stockholms stad skar ner så pass kraftigt i den senaste kulturbudgeten att biblioteken tvingas säga upp 40 tjänster.   

Dessutom har samma politiker klubbat igenom beslutet om den katastrofala nedläggningen av Internationella Biblioteket, IB, som är Sveriges största nationella centrum för mångspråkig litteratur och ett av de största mångspråkiga folkbiblioteken i Europa. En unik samling om 200 000 böcker på över 100 språk.

IB:s hyresavtal i Annexet intill Stadsbiblioteket vid Odenplan sägs upp. I stället ska böcker trängas in i Kungsholmens bibliotek. Resultatet blir att samlingarna kommer att spridas ut på olika platser. En del kommer att försvinna. Personalen, som har kompetens i ett trettiotal språk, kommer att skingras. 

I medierna hävdar den ansvarige politikern och centerpartisten Jonas Naddebo att ”flytten” av Internationella biblioteket är ”väldig viktig för att lyfta mångspråkig kultur i Stockholm”. Trolleri med orden. Besparingar ska låta som satsningar. 

Förebilden för de borgerliga partierna är Nacka kommun, som i årtionden fungerat som experimentverkstad för nyliberal borgerlig kulturpolitik. 

Från och med 1 januari i år har Nacka som enda kommun i Sverige endast privata entreprenörer som driver deras sex bibliotek. 

Nacka började privatisera biblioteken redan 2013 och precis som i Stockholm stad är det Centerpartiet som har varit drivande. Hans Peters (C), ordförande i kulturnämnden i Nacka, är också duktig på att förklä försämringar i förbättringar.

– Det här är en kvalitetsupphandling som vi gör där vi premierar nytänkande, nya idéer och nya sätt att driva verksamheten på, sa han till SVT. 

Bibliotekens roll har förändrats. Förr gick många till bibliotek för att slå upp saker. Det behöver man inte längre. Men någon ordentlig diskussion om vad biblioteken ska vara finns inte. 

Digitalisering, nedskärningar och otydliga kulturpolitiska mål gör att biblioteken är mer utsatta för radikala politiska beslut. 

Samtidigt har verksamheten hamnat i ett moment 22. Å ena sidan hävdar politiker att nedskärningar är nödvändiga eftersom antalet besökare minskar. Men hur ska biblioteken ha en chans att öka antalet besökare med dagens förutsättningar? 

De flesta politiker säger att det är viktigt att öka läsandet bland barn och unga.

Men då är det faktiskt konstigt att biblioteken stänger på somrarna. Den tid på året de flesta upptäcker läsandets magi.