Så skriver en man på twitter efter mordförsöket på författaren Salman Rushdie.
För att förstå händelsen måste man förstå Iran. För det som hände 1979 har effekt än idag.
I slutet på 70-talet var det upprorisk stämning i landet. Shahen Mohamed Riza Pahlavi hade styrt landet sedan militärkuppen 1953 som stöttades av USA och Storbritannien.
Människor tröttnade på Shanens förtryck mot oliktänkande och intellektuella. Oljepengarna kom inte vanligt folk till del. Folk ville ha demokrati och mer jämlikhet. Demonstrationerna intensifierades och hade en vänsterprägel till en början. Men i och med att de religiösa grupperna var bättre organiserade började revolutionen alltmer övertas av dem.
Vid den tidpunkten var Ruhollah Mousavi Khomeini inte en känd figur bland iranier, han levde i exil. Men han såg sin chans att komma tillbaka och bli landets ledare. Folk på gatan trodde att det fanns gemensamma intressen, här och nu var det viktigaste att bli av med Shanen. Det visade sig vara helt fel, trots Khomeinis löften om demokrati och en bättre framtid för alla hade han egna intressen för sig själv.
En ny diktatur tog vid, som var ännu råare och inskränkte demokratin och inte minst kvinnors frihet. Ett av historiens mest blodiga krig mellan Irak och Iran inleddes med en miljon dödsoffer som följd. Tio år efter revolutionen var landet på väg mot en ekonomisk kris och brist på basala förnödenheter gjorde folk missnöjda, drömmen om ett bättre Iran hade grusats.
Missnöjet med Khomeini blev allt större. Han behövde något att rikta ilskan mot, en fråga som fick folk att titta bort från inrikesfrågor, något som eldade massorna. Svaret blev Salman Rushdie.
Romanen ”Satansverserna” kom ut i september 1988. Indien och Pakistan reagerade starkt och förbjöd boken. Men det var först i februari 1989 som Khomeini reagerade och såg sin chans att sätta sig själv i centrum.
”Khomeini utnyttjade ofta frågor som distraherade allmänhetens uppmärksamhet från revolutionens sprickor och misslyckanden”, skriver Robin Wright i The New Yorker.
Hon menar att Khomeini aldrig läste boken utan bara ett par sidor tagna ur sitt sammanhang.
Rushdie blev en perfekt bricka i ett politiskt spel.
Khomeini dog fyra månader senare och Irans regering har under årens lopp distanserat sig från Khomeinis dekret. Men Khomeinis ord har levt kvar. År 2012 höjde en halvofficiell iransk religiös stiftelse belöningen på Rushdies huvud.
Många överraskades av den misstänkta gärningsmannens bakgrund. Hadi Matar, 24 år, är född i USA. Han var inte ens född när Irans högsta religiösa ledare utfärdade fatwan. Varför nu och varför just denna gärningsman?
Rushdie har trots allt levt alltmer fritt de senaste åren och det finns betydligt mer aktuella måltavlor än författaren kan man tänka sig.
Så varför nu?
Från officiellt håll har Iran tagit avstånd och menar att förövaren agerat ensam. Men valet av tidpunkt väcker ändå vissa funderingar. Bara dagarna innan mordförsöket åtalades en medlem ur Irans revolutionsgarde i USA för anstiftan till mord efter att ha försökt få Donald Trumps tidigare nationella säkerhetsrådgivare John Bolton mördad.
Mordplanen tros vara en hämndaktion för dödandet av den iranske generalen Qassem Soleimani, som ledde det militära revolutionsgardets elitstyrka Quds. Han dödades i en amerikansk drönarattack 2020.
Låt oss säga att gärningsmannen agerade på egen hand. Men han är inte ensam, hans tankevärld hämtar näring ur extremismen som flödar på sociala medier och nyhetskanaler. Iran är en av stormakterna i Mellanöstern som genom ombud och beväpnade miliser fört krig i Syrien, Irak, Libanon och Jemen. Våld och ideologi går hand i hand.
I hans privata inlägg på sociala medier hyllar förövaren både Khomeini och Soleimani. Hadi Matars bakgrund är också intressant i sammanhanget, hans föräldrar kommer från en liten by i södra Libanon, ett område som är starkt förknippat med Hizbollah med nära band till Iran.
Fatwan har aldrig försvunnit ideologiskt. Bara fem dagar före attacken mot Rushdie publicerade en statskontrollerad hemsida fatwan på nytt. Och flera iranska statliga medier har hyllat attacken. Oavsett den mordmisstänktes kopplingar till iranska regimen visar attacken att den hårdföra regimens idéer når långt utanför Irans gränser.
