Någonting måste Moderaterna tycka att regeringen gjort rätt, eller att de själva gjort fel. Partiet har nämligen matchat finansieringen som regeringen lagt på budgetens miljödel det här året, vilket innebär att Moderaterna lägger i sin skuggbudget hela tre miljarder mer än förra året – en ökning på nästan 25 procent.

Det är en stor skillnad. Kanske grundar det sig i rubrikerna efter att riksdagen förra året valde M-budgeten framför regeringens förslag, vilket innebar en chocksänkning för Naturvårdsverket på hela 40 procent. Knappast positivt för miljön då myndigheten redan kämpar i motvind för att Sverige ska nå fler än två av 16 miljömål, något de misslyckats med även med regeringens budgetsatsningar.

Trots M:s nya miljösatsning finns det vissa skillnader jämfört med regeringen, där den största handlar om Klimatklivet. Det är ett investeringsstöd regeringen som ska minska utsläppen av växthusgaser i Sverige, något som M attackerar hårt i en debattartikel på Expressen. De vill hellre lägga pengarna på utsläppsminskningar utomlands, där man kan få högre utsläppsminskningar per krona.

Självklart är det viktigt att tänka ekonomiskt, men politiken måste samtidigt vara realistisk. För om satsningarna ska läggas på omställning utomlands, när ska Sverige ställa om? Dessutom kompletterar M de bristande satsningarna nationellt med ytterligare fossila subventioner som låser in oss i utsläppstunga livsstilar här hemma.

De vill drastiskt sänka skatten på bensin. Redan idag subventioneras fossila bränslen med belopp långt över miljöbudgeten, både i regeringens och Moderaternas budget, vilket gör det fossila billigt och det miljövänliga dyrt. Minst sagt dåligt för en omställning.

Till 2045 har riksdagen beslutat att Sverige ska ligga på nollutsläpp, något som forskare som Johan Rockström menar borde korrigeras till 2030. Rika industrialiserade utsläppsländer måste gå före i omställningen, och kan inte svära sig fria genom projekt som minskar utsläppen i fattigare länder. Vi behöver stötta andra länder, men våra utsläpp ska också ner till noll.

Istället har Sveriges utsläppskurva nu vänt uppåt efter att ha sjunkit sakta sedan 90-talet. Vi släppte ut mer växthusgaser 2018 än vi gjorde året innan, samtidigt som våra egna mål och all forskning pekar på att kurvan snarare måste gå brant nedåt och minska med minst 6-15 procent per år. Det finns inget tydligare bevis på att det vi gör nu är otillräckligt, och att kraftfulla nationella insatser behöver sättas in.

För att lyckas är den ekonomiska politiken minst sagt viktig. Moderaternas politik skjuter nationella utsläppsminskningar på framtiden. För varje år som vi skjuter upp utsläppsminskningarna lämnar vi en tyngre börda för de kommande åren. Utsläppsminskningar på kort tid, vilket är vad som kommer att krävas om vi skjuter upp våra insatser, kräver mer resurser och dyrare omställning. Det M kallar ekonomiskt blir snabbt fruktansvärt dyrt. Ska vi stimulera fortsatt fossilbilsberoende för att därefter behöva skrota hela fordonsflottan på några få år? Det är knappast ekonomiskt.

Budgetens miljödel står för blygsamma en procent av Sveriges totala budget. Ännu viktigare är hur mycket pengar som läggs för att subventionera fossil användning, för att rusta upp järnvägen och hur vi finansierar och ställer krav på verksamheter som påverkar miljön. Där har alla partier något att jobba med, och inom effektiva miljösatsningar verkar Moderaterna ha mest att lära.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.