Men när man nyligen presenterade sin vårmotion så var man att känna igen. De största skattesänkningarna sedan 2006 presenterades. Ett ytterligare jobbskatteavdrag på 32 miljarder var det viktigaste beskedet. Detta samtidigt som de flesta ekonomer talar om behov av intäktsförstärkningar för att klara de utmaningar som skolan, vården och omsorgen kräver.

Moderaterna vill fortsätta avveckla den svenska modellen och välfärden. För samtidigt som man vill genomföra stora skattesänkningar så vill man klämma åt ”bidragstagare”. Det vill säga arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring som har finansierats av avgifter och avstått löneutrymme från löntagarna. 

Deras samtidiga och ökande skall mot att begränsa vinster i välfärden påvisa en riktning i politiken där mer av välfärden ska marknadsutsättas. De ser gärna en välfärd där, var och en bäst de kan, får köpa sin trygghet på marknaden av privata företag som tjänar storkovan åt finanskapitalisterna. Det är nu ingen ny politik. Det är en traditionell och bekräftande politik, att man vill avskaffa den svenska modellen.

Bland det allvarligaste är högerns syn på hur tillväxt och välstånd skapas. Partiets huvudtes, som delas av Svenskt näringsliv, är att ”det måste bli billigare att anställa” . Vare sig det handlar om att erbjuda jobb till nyanlända, till ungdomar eller äldre, så handlar det om att sänka löner och försämra villkor för de som har sämst ställning på arbetsmarknaden.

Moderaternas arbetslinje handlar om att de nya jobben ska betalas sämre. Detta är ett grundskott mot den svenska modell, där utbildning, investeringar och produktivitetsutveckling har drivit ett ökande välstånd. 

Ökat välstånd kräver ökad produktivitet, att de nya jobben orkar bära både högre löner och bättre välfärd. Löner och skatter driver sedan ekonomin genom ökad efterfrågan.

Detta har högern aldrig förstått. Men vi förstår att Anna Kinberg Batra är Sverigedemokraternas statsministerkandidat.