Han vill alltså föra statistik över etnisk bakgrund vad gäller sexualbrott.

Motiveringen:

”Det handlar bland annat om brottslighetens karaktär, var och i vilka sammanhang brotten begås, vilka som begår brotten och vilka som är brottsoffer. En sådan studie bör kunna ligga till grund för såväl förändrad lagstiftning som utformning av informationsinsatser och andra åtgärder med syfte att förebygga brott.”

Det är väl bra att en gång för alla få veta om någon grupp är överrepresenterad – som förövare, som offer – och därefter kunna styra åtgärder åt just det hållet? 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Statistik är i sig själv inte farlig. Den speglar i bästa fall verkligheten, om den sätts samman på rätt sätt. Allt handlar sedan om hur den hanteras. Antingen blir den grundläggande för att avhjälpa ett problem. Men det är också tänkbart att den blir stigmatiserande, att politikerna som beställt den inte tar ansvar för konstruktiv uppföljning. 

Ja, vi vet att högerpopulister och -extremister har detta som ett ständigt återkommande önskemål, att Sverige ska producera offentlig statistik som kopplar sexualbrott till ursprung och gärna även religion. Deras föreställning är att invandring – särskilt från muslimska länder – har gett upphov till en epidemisk spridning av våldtäkter och andra övergrepp. 

Nej, att denna opinion existerar är inget giltigt argument för att Sverige inte ska leverera denna sorts statistik. Inte heller för att Sverige ska göra det.

Men några frågor att ställa sig efter Moderaternas kravformulering:

Varför kommer förslaget just nu?

Vem har egentligen behov av profilering?

Vad vill Moderaterna egentligen med detta?

Roks och RFSU konstaterar att de, som faktiskt arbetar aktivt med brottsoffer, inte har någon användning för den här typen av statistik. Det är besvärande för Moderaterna som vet att förslaget är kontroversiellt och som måste kunna visa att bakgrunden är politisk nödvändighet – för att minska antalet sexualbrott – och inte främst politisk strategi.

Men givetvis är det politisk strategi.

Som direkt kan härledas till jakten på väljare som lämnat för Sverigedemokraterna, och till det egna partiets ambivalenta hållning gentemot samarbete med Sverigedemokraterna.

Hade det här förslaget kommit från, säg, Centerpartiet eller Vänsterpartiet hade det inte funnits samma anledning att misstänka en parallell agenda. 

Det är en annan sak med Moderaterna.

Trovärdigheten vad gäller jämställdhetspolitik är obefintlig.

”Hur många ytterligare kvinnojourer hade kunnat startas för de miljoner regeringen lägger på sin nya jämställdhetsmyndighet?” twittrar Johan Forssell, Moderaternas talesperson i migrationsfrågan och tydligen omedveten om hur frånvarande Alliansen var under sina åtta år vid makten.

Dessutom är Moderaterna alltid ideologiskt ointresserade av att ta in betydelsen av socioekonomiska faktorer, något som skulle vara en avgörande variabel för att säkra den statistik som nu efterfrågas. Risken är därför uppenbar att statistik stannar vid etnicitet. Och att de insatser som Tomas Tobé utlovar blir repressiva snarare än förebyggande.

Moderaterna har börjat sin valrörelse med ett utspel som man bedömer ringar in väljarnas viktigaste frågor. Lag och ordning samt invandring/integration ligger i absolut topp, enligt Aftonbladet/Inizio.

Populism.

Det är förslagets kontext.