BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Snacka om högerpopulism. För det första att avhumanisera fattiga människor genom att tala om behovet att ”få bort” dem. För det andra att vilja straffa istället för att hjälpa människor som tvingas tigga. För det tredje att ge sig på tiggeriet som ett ordningsproblem istället för fattigdomen som ett samhällsproblem – genom att göra åtgärder mot tiggeri till en del av kriminalpolitiken, inte socialpolitiken.
Det handlar, bokstavligen, om människosyn. Moderaterna vill inte att rika människor ska behöva se fattiga människor på gatorna i Sverige. Moderaterna sparkar så långt nedåt det går, så hårt det går, på människor som redan är utsatta för diskriminering och rasism.
Frågan är om Moderaterna nöjer sig med att samarbeta med Sverigedemokraterna, eller om de rentav vill bli Sverigedemokraterna? Moderaterna 2017 hade absolut kunnat stå bakom Sverigedemokraternas vulgära kampanj i valrörelsen 2014, om att stoppa det ”organiserade” tiggeriet.
Socialdemokraterna har också varit och nosat på tiggeriförbud. Civilminister Ardalan Shekarabi släppte upp den första testballongen i augusti 2016. I december samma år tog statsminister Stefan Löfven till orda: ”Det är aldrig acceptabelt att behöva se människor stå på knä och tigga.” Även i den socialdemokratiska retoriken har det funnits tendenser till att problemet med tiggeri är att människor tvingas se det.
Idéerna om tiggeriförbud mötte dock skarp kritik på många håll i socialdemokratin. ”Jag kan inte förstå mig på mitt partis manövrerande kring ett eventuellt tiggeriförbud. Testballonger och icke-lösningar har inget i mitt parti att göra”, skrev Ann-Sofie Hermansson, kommunalråd i Göteborg, på DN Debatt.
S-kongressen i våras höll med henne. Det blev nej till tiggeriförbud. Partiledningen har helt enkelt inte något mandat att driva frågan. Det är ett sundhetstecken för svensk socialdemokrati som rörelse, både när det gäller värderingarna och interndemokratin.
Vi som ser farorna och förnedringen i ett förbud beskylls ofta för att inte vilja göra något åt tiggeriet. Att Sverige och EU måste få Rumänien och Bulgarien att sluta diskriminera romer, som ofta lever under så svåra villkor att de måste tigga i andra länder för att kunna försörja sig själva och sina familjer, låter sig inte formuleras lika slagkraftigt som ett tiggeriförbud.
Ändå är det nödvändigt. Som Thomas Hammarberg, Europarådets förre kommissionär för mänskliga rättigheter, skriver i en rapport om tiggeriets lösningar utgiven av Tankesmedjan Tiden:
”Antiziganismen och de rasbiologiska fördomarna mot romer fortlever i dagens Europa. Att Sverige nu skulle medverka till repressiva åtgärder mot just denna den mest nedtryckta folkgruppen på vår kontinent kan förefalla otänkbart. Men det är faktiskt innebörden av de förbudskrav som förs fram i den svenska debatten.”
Så länge EU har fri rörlighet för människor, och så länge vissa människor i EU förtrycks så till den milda grad att deras bästa möjlighet att överleva är att resa iväg för att tigga, så kommer det att märkas på gatorna i Sverige. Det är svårt att hantera, både på ett samhälleligt och ett mänskligt plan. Och det tvingar oss att välja.
Ska vi som har det bättre respektera att Europas allra fattigaste försöker försörja sig? Ska vi göra allt vi kan för att ge dem ett så drägligt liv som möjligt, både genom akutstöd i Sverige och genom att förbättra deras villkor i hemländerna på längre sikt? Eller ska vi avhumanisera dessa människor som ett ordningsproblem? Förstärka förtrycket och förföljelsen av dem genom tiggeriförbud?
Moderaterna och Sverigedemokraterna har bestämt sig för det senare. För oss andra gäller det att stå upp för människovärdet och därmed för vår egen värdighet.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
