Ja, när du väl kläckt och matat monstret kommer det att leva sitt eget liv. Kulturkriga sönder varje försök till seriös diskussion. När andan faller på kan monstret även få för sig att skriva i Göteborgs-Posten.
”Effekten kommer att bli som en vägg av vindkraftverk längs horisonten, hela vägen från Öckerö i söder till Koster i norr”, skriver majoriteten i Uddevalla kommun, anförda av Henrik Sundström (M), ivrig konkurrent till titeln mest gränslösa moderat på Twitter, där han – för att ta några aktuella exempel – imponeras av italienska nyfascister och förfasas över allt han tycker är woke (transpersoner, kvotering, Centerpartiet, FN, Livsmedelsverket med mera)
Vindkraft är också woke.
Vindkraft betyder att bohuslänningarnas ”regionala identitet offras för att tillfredsställa en liten men högljudd klick av vänsterliberala storstadsbor”.
Och. Och!
”Det innebär ett slut för till exempel färska räkor.”
Sundströms bistra gäng håller inte igen:
”Våra barn kommer att bli den sista generationen med minnet av en obruten havshorisont.”
Parkerna kommer inte att ligga i strandbrynet – det gör de ju aldrig även om desinformationskampanjer gärna antyder motsatsen – utan kommer uppföras flera mil ut i havet.
Klimatkrisen?
Nämns noll gånger.
Men vindkraft är ”ett grundläggande existentiellt hot”. Inte att hela kustlinjen kommer att förändras av stigande vatten, inte att upphettning hotar räkor och andra arter, inte att Uddevalla behöver investera en miljard kronor för att skydda sig mot översvämningar.
Nu vill man starta ett uppror mot Stockholm, mot vänsterliberaler som… statsminister Ulf Kristersson.
Men han är ju inte vänster. Knapps ens liberal. Nej, det här är naturligtvis komplett vansinne. Inte det att man kan ha synpunkter på var parker placeras, vilket är fullt legitimt, där behövs lokala politiker som bollplank. Men att man sänker sig till att just kulturkriga, till att låta som, ja, Tidöpartierna under hela förra året, kanske då allra mest Ebba Busch (KD) som förlöjligade och förvrängde vindkraft – ”stålskogar” som ”tvingas på svenskarna” och som ”förstör vår natur” – ända tills hon insåg att det samlade näringslivet hemskt gärna vill att en minister garanterar både billig och riklig elektricitet, och inte drar finurliga spökhistorier för faktaresistenta fans.
Sveriges västra kust ska alltså fredas från vindkraft för att Sundström vill kunna dippa sin lilla räka som vanligt under fredagsmyset? Och för att hans barn kanske, om det är klar sikt, råkar skymta toppen av ett rotorblad?
Det är nog inte där skon klämmer.
Är man känslig för horisonten borde man kanske i så fall tycka något om Preems raffinaderi i Lysekil, en industriell svulst av skorstenar och pipelines.
Sundström utvecklar sin, och de lokala Moderaternas, hållning där han trivs allra bäst. Det vill säga på Twitter. Då handlar det om ”hållbar energi”, konkret om tio nya reaktorer för 400 miljarder kronor. Kärnkraft, absolut inte vindkraft.
För den som följer proteströrelserna mot vindkraft känns argument igen, som att de släpper ut mikroplatser. Sant. 150 gram per verk och år, enligt Svensk vindenergi. Sundström kommer att spotta ut sin aioli när han får veta att vägtrafiken släpper ut 8 000. Ton. Alltså ungefär 12 000 gånger mer än landets totala installerade vindkraft.
Monstret lyssnar inte på sådant.
Monstret sitter för evigt fast i valrörelsen.
Monstret vägrar acceptera att omställningen kräver något av alla.
Därför låter Sundström som en sverigedemokrat.
”Jag vill inte ha vindkraft överhuvudtaget”, sa Oscar Sjöstedt (SD) i våras.
Kristersson möter därmed två fronter. SD-kraven. Men också sina egna missnöjda, i kommuner och regioner. Att denna extrema aversion mot vindkraft är närmast identisk oavsett avsändare, sverigedemokrat eller moderat, kan möjligen förklaras med att det finns krafter som nu fortsätter mata monstret.
I fjol granskade Dagens ETC de tongivande föreningarna som suger upp och kanaliserar vindkraftsmotståndet. Vi fann då inte bara hårdföra klimatförnekare och individer med egna ekonomiska intressen i kärnkraftsindustrin – utan även profiler från Sverigedemokraterna.
Dessutom tycks dessa föreningar mobilisera på västkusten.
Sundström är ett lätt byte. Superpopulist, obekymrad över klimatkris, oberörd av vetenskap. Frågan är nog snarare hur länge Kristersson håller emot. Nu när M-politiker på allvar, och inte bara i Uddevalla, börjar driva opinion som följer SD-linjen.
