Den nuvarande humanitära situationen i Syrien beskrivs av många experter som värre än under kriget.

Det första skalvet inträffade klockan fyra på morgonen den 6 februari då många låg och sov i sina hem. Skalvet hade en magnitud på 7,8. Sedan kom hundratals efterskalv och fortsatte att skapa kaos i flera dagar efteråt.

Över 46 000 dödsfall har rapporterats. Majoriteten av offren är i Turkiet och närmare 6 000 i Syrien. Många av de drabbade turkiska områden råkar dessutom vara platser som tagit emot syriska flyktingar.

Att en jordbävning inträffar kan vi människor inte göra så mycket åt, sådan är naturen. Men hur vi förebygger, svarar och samarbetar ligger på oss.

Nu riktas kritik mot regeringarna i Damaskus och Ankara. Bilder från Turkiet visar byggnader som faller som korthus. Det är sedan länge känt att byggbranschen har stora problem med korruption och fuskbygge.

Trots att landet uppdaterat byggreglerna har bristande kontroller inte säkerställt att reglerna följts. Man kan också se skillnaden i olika städer, ett exempel som lyfts fram är Erzin där husen klarat sig vilket kan förklaras med att borgmästaren där varit hård mot fusk.

Människor i de drabbade turkiska städerna riktar också kritik mot senfärdigheten i hjälpinsatserna. Det tog alldeles för lång tid för hjälpen att nå fram vilket i många fall kan avgöra skillnaden mellan liv och död.

Det spekuleras i om senfärdigheten i vissa fall handlar om att det rör sig om kurdiska områden som drabbats av katastrofen.

I Syrien visar diktatorn Bashar al-Assad än en gång sitt fula tryne. Den syriska regimen har försvårat för internationella hjälparbetare att nå fram till de drabbade områdena för att sätta press på världssamfundet att häva sanktionerna mot Syrien. 

Al-Assad använder situationen för att förhandla om sanktionerna medan människor dör.

Men det är inget nytt för diktatorn, varför skulle han vilja låta hjälp nå fram till områden han bombat sönder och samman?

Det mesta av hjälpen till Syrien går via huvudstaden Damaskus som ligger i södra delen av landet medan de drabbade områden ligger i norr. Allt för att kontrollera vad hjälpen innehåller och var den ska nå. Det tog fyra dagar innan hjälpsändningarna nådde fram.

Situationen ställer också FN:s tillkortakommande än en gång på sin spets. Att FN inte klarade av att svara snabbt på denna katastrof visar inte bara på organisationens misslyckande med att agera, den sviker samma människor om och om igen när de behöver hjälpen som mest.