”Bohlin är inte den Sverige behöver i en orolig tid. För impulsiv, för okritisk, för lättpåverkad, för egenkär. Det borde väl precis alla se vid det här laget?” 

Det bara mullrade till, nationens samlade högertyckare rusade fram för att ställa skåpet på plats. Bohlin är bäst, Dagens ETC är sämst (och kommunistisk, putinistisk, vänsterextrem). Ja, längre än så kom vi väl inte. Man gör sällan det. 

Så det här är väl inte direkt mitt försonande kumbaya, men i alla fall en mer utvecklad förklaring till varför jag anser att Bohlin straffar ut sig från ett av regeringens absolut viktigaste uppdrag.

För lite drygt ett år sedan ägnade han helgen åt att klavertrampa på plattformen X. Först med ett inlägg där han uppmanade till självrannsakan, att vi alla måste vara mer vaksamma så vi inte sprider falska narrativ. Det här exemplifierade han med att tipsa om ett inlägg som visar hur man fejkar sprängningar i ett videoklipp. Problemet var att han hämtade det från en kanadensisk högerextremist, Lauren Southern, ökänd för att polarisera och desinformera. Bohlins inlägg ligger fortsatt kvar för beskådan, bara med ett förtydligande:

”Syftet med inlägget är inte att ge uppmärksamhet åt avsändaren som är mycket kontroversiell, utan att påvisa de verktyg som denna typ av aktörer kommer att använda sig av i framtiden.”

En så kallad efterhandskonstruktion.

Duger han i krig? Svaret börjar utkristallisera sig.

Samma helg delade ministern också en video där högerradikalen Douglas Murray intervjuas av Sky News Australia. Enligt Bohlin sätter Murray ”fingret på ett antal dubbla standarder som är högst närvarande i vår samtid”. Det kan han tycka. Men då ignorerar han vad expertis anser om Murrays bidrag till hyperpolarisering och islamofobisk paranoia genom sina debattutspel och böcker som ”The war on the West”. 

Ska ministern som ansvarar för att Sverige står robust och enat mot hot använda sin position för att lyfta fram en röst som är så extrem? Ja, tokextrem. Murray har bland annat relativiserat Förintelsen.

Frågan är retorisk. 

Det har kort sagt samlats på hög.

Dagens ETC:s ledarsida har följt resan.

Turerna kring Energimyndigheten och klimataktivisten ”Anna”.

Att hans utvalde generaldirektör, Magnus Hjort på Myndigheten för psykologiskt försvar, anmälde Kalla fakta till Granskningsnämnden – efter att ha förankrat sin linje hos regeringen.

Och så det senaste, att Bohlin kastar sig över mycket preliminära uppgifter om nya kabelbrott och säger att det kan handla om sabotage, bara för att snabbt bli rättad av Finland.

Duger han i krig? har vi tidigare frågat oss på ledarsidan.

Svaret börjar utkristallisera sig.

I denna mörka tid finns inte utrymme för omdömeslöshet.

Det handlar inte bara om märkliga, felaktiga och förhastade beslut. Det handlar också om att ministern verkar prioritera sin närvaro och sin status på X, där han författar sällsamt långa och defensiva kommunikéer. 

Till viss del kan det här bero på Ulf Kristersson (M), på hur statsministern väljer att leda sin regering, där ett antal ministrar – som Elisabeth Svantesson – åtnjuter självklar status medan andra – som Bohlin – tycks känna enormt behov av att bevisa sitt värde, inte genom diskret politiskt tragglande, men genom att ständigt söka synlighet och engagemang. 

Men i denna mörka tid finns inte utrymme för omdömeslöshet.

Inte för att bygga personligt varumärke snarare än samhällets motståndskraft.

Inte för att göra sig själv till sluss för starkt splittrande, opålitliga debattörer.

Gynnar de krafter som vill sabotera demokratin.

Bohlin klev in i detta med en blocköverskridande uppgörelse i ryggen.

Bohlin fick förutsättningarna.

Han har förvaltat det sällsynt illa.

Som en akut åtgärd ordineras att Bohlin loggar ut från X och andra konton för att sätta sig i skolbänken hos sina finska kollegor, som – med många decennier av erfarenhet – vet att säkerhet inte skapas genom utspel som doftar krutrök och det mest bombastiska från ”Sagan om ringen”, som vet att sådant gynnar de krafter som vill sabotera demokratin, som vet att det klokaste väldigt ofta är att i stunden tiga för att istället handla till gagn för det stora projektet. 

Inte för sig själv. 

Inte för att krusa sin chef.

Inte för regeringens nästa opinionsmätning. 

Men för Sverige.