Nu när vi går in i den mörkaste tiden är det dags att drömma. Praktiskt taget alla i alla länder är missnöjda med hur demokratin handhas, inte med demokrati i sig.

Och just drömmar och fantasi ingår i demokratitanken, ”plikten” att tänka fritt och inte böja sig under dem som regelmässigt knarrar om att allt utom det bestående är omöjligt. Som Alexandra David-Néel skrev en gång: ”Har du byggt luftslott? Då är tiden kommen att börja lägga grunden under dem!” 

Här är mina luftslott:

Min erfarenhet är att vi människor, de flesta av oss, längtar efter det som förenar, att kämpa tillsammans för något meningsfullt och konstruktivt. Debatter pågår sedan urminnes tider om huruvida religionerna varit av godo eller ohyggligt destruktiva. I mina ögon har de varit och är både och – relativa utopier som vi underkastat oss och förhållit oss till under årtusendenas gång. 

Mitt favoritluftslott är en alegion, ordet hämtat (förstås) från grekiskan: alego = ”bekymra sig om”. Om man tänker efter så finns det inte en enda pryl eller uppfinning eller konstruktion, som inte är upphämtad ur planeten Tellus. Allt vi har och allt vi uppfunnit har utvunnits ur detta märkliga klot. Våra hemlighetsfulla människohjärnor har förmått utforska, visualisera och skapa allt konstruerat som finns, genom att fundera ut hur vi ska använda och omvandla denna häpnadsväckande planets rikedomar till nyttiga och onyttiga ting, energi och odling. 

Denna planet borde vi älska, som hopiindianerna, samerna eller aboriginerna. Jag tänker mig en alegion där vi av fri vilja omvandlar oss själva från planetens utsugare till planetens väktare. Där vi beslutar oss för samma ideologi som de italienska bönder jag haft glädjen att lära känna visat på: idén att lämna sin bit av jorden i lite bättre skick än den var när den övertogs, tvärtom mot vad som sker idag. 

Varje dag i livet skulle bli meningsfull om den går ut på att vårda planeten, politiskt eller genom att handla för planetens bästa: rädda utrotningshotade arter, vårda det vi har inför ögonen, avstå från ting och energisorter, ägande och praktiker som ödelägger planeten, äta solidariskt med vad planeten förmår och så vidare i all oändlighet. 

Ingen religion borde motsätta sig detta: Om man tror att planeten och människorna är skapade av en gud, så är det en hederssak att vårda denna hens skapelse, om man inte tror på någon gud handlar det om kärleksfull logik – att göra kommande generationers jord till en uthärdlig eller rent av ljuvlig plats att leva och älska på. Men hela tiden måste vi se upp med maktmänniskorna, de som skulle se alegionen som ett nytt sätt att kapa åt sig makt. En global alegion behöver inga sådana makthavare, vi vet alla innerst inne, äntligen, vad som bör göras.

På det mera alldagliga planet tror jag i mitt luftslottsbygge på en demokrati som den schweiziska, som jag betraktade under tjugo år. Demokrati, allmänna val, ofta samlingsregering och folkets rättighet och möjlighet att alltid korrigera politikernas beslut genom folkomröstningar, om man lyckas skaffa sig tillräckligt många namnunderskrifter, kommunalt eller landsomfattande. 

För att det ska fungera måste vi göra upp med propagandan, typ att de rikaste i USA nyss spenderat fyra miljarder dollar på reklam och pr inför valen. Men också med oss själva: Varför faller vi för propaganda? Hur lär vi oss själva och varandra att söka sanningen, istället för att hänge oss åt lockande skitprat?

Mitt tredje luftslott handlar om att återinföra ”värnplikten” – men denna gång på folkets villkor, inte maktens eller militarismens. Jag är inte emot ”militären” – bara militarismen. Efter att ett helt liv studerat krigen vet jag att det inte finns något sådant som enhetliga militärer; bland dem finns storartade människor. Vad jag ser framför mig – luftslottigt – är en civil värnplikt till det allmänna bästa, där vi skaffar oss en beredskap för att ta itu med allt som klimathotet kommer att föra med sig: bränder, översvämningar, ras, oanade väder, kyla och hetta. Och att gemensamt ta hand om de gamla, flyktingar och allt annat som inte ”lönar sig” i vår typ av livsstil. 

Fackföreningarna kommer troligen att vara emot. Jag är en sådan som tackar makterna för fackföreningarna, bland det bästa som hänt i världen och jag tror att de kan tänka om. Ett år av våra liv till det allmänna bästa, för unga människor som vill göra en insats och tillåts göra det, ett sätt för nysvenskar och andra att träffas och kämpa gemensamt för en bättre värld, eftersom vi skapat ett samhälle där vi sällan möts.

Alla, ofta rätt läskiga, nykyrkor bygger på frivilliga insatser. Låt oss återta denna ”byggidé” ifrån dem och använda den till allas vår välfärd. De som vill bli soldater ska få bli det oavsett kön, omvärlden tvingar oss än så länge att ha ett starkt försvar om vi vill förbli neutrala och slippa Nato – alla de andra kan göra vår lilla del av världen till en bättre plats att leva på.

Det är några av mina luftslott. Hur ser dina ut?

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.