Till det kommer att Skogsindustrierna och LRF under senare år varit extremt effektiva med att vräka ut förskönande beskrivningar av hur bra läget är i de svenska skogarna. Det finns mer skog än någonsin ropas det ut, men det sägs inte vilken sorts skog det är – en biologiskt alltmer fattig skog.

Detta att under en skogspromenad plötsligt stå inför den bombkrater som uppstår efter en slutavverkning är en existentiellt skakande upplevelse: man mister orienteringsförmågan. Stigarna man gick på går inte längre att hitta. För det biologiska livet, exempelvis svamparna, innebär det att livet nollställs. På senare år har avverkningarna blivit alltmer brutala.

Jag vet inte hur många gånger jag kommit åkande genom landskap som är helt jämnade med marken och känslan av apokalyps infinner sig. Sena nätter kan flackande strålkastarljus långt inne i skogen från skiftesarbetande skogsmaskiner leda tanken till någon sorts attack från yttre rymden – ett världarnas krig.

Och det är ett världarnas krig som utspelar sig. Det utspelar sig över hela planeten där mark röjs för odling av palmolja eller soja i tropikerna eller när de stora skogsbolagen i Sverige mejar ner skog. Statliga Sveaskog är heller inget föredöme och bolaget har utsatts för alltmer kritik för sin brutala avverkningspolitik (för att kunna leverera inkomster till staten).

Mänsklig artegoism i kombination med kortsiktiga vinstintressen omformar i detta nu planeten.

I veckan har den stora skogsutredningen landat. Den föddes ur Januariavtalet och Centerpartiets krav på att stärka äganderätten i skogen och få ett slut på tjatet om skyddsvärd skog och nyckelbiotoper som gör att skogsägare kan förlora så mycket pengar. Utredningens uttalade syfte är att bringa harmoni i skogsdebatten. Den har enligt utredaren själv varit på tok för konfliktfylld när skogsbruksintressen ställts mot naturvårdintressen.

”Utredningens uppdrag kan i mångt och mycket sammanfattas som att lösa den strid som pågått mellan olika uppfattningar och intressen i skogen de senaste decennierna”, heter det redan i betänkandets inledning.

Men när den 1 200-sidiga utredningen släpptes var reaktionerna från naturskyddsorganisationerna direkt oerhört kritiska: ”Offra inte den biologiska mångfalden för ökad skogsproduktion”, ryter Världsnaturfonden. Och Naturskyddsföreningen är lika ilsken.

Utredningen vill att skyddandet av skog baseras mer på frivillighet från skogsägarnas sida. Man föreslår till och med att den kunskapsbank som många års inventeringar av nyckelbiotoper skapat ska – utraderas!

Till och med jag blev lite chockad över det sistnämnda. Kunskap ska utraderas, därför att den stör ägarintressena.

Tanken i utredningen är antagligen att miljörörelsen ska nöja sig med den stora present som lämnas över till naturvännerna: Den fjällnära skogen ska helt skyddas från exploatering. Och ingen tvekan om det, det är stora skogsarealer med höga naturvärden som i så fall befrias från skogsbolagen.

I skrivande stund har jag inte sett så mycket av hur Miljöpartiet reagerat på utredningen. Men skogsfrågan borde vara en minst lika viktig – i realiteten ännu viktigare – än exempelvis frågan om Preems fossilplaner.

Problemet är att Miljöpartiet i skogsfrågan har hamnat i en olycksalig motsättning mellan klimatnytta och biologisk mångfald. Den Per Bolundska delen av partiet anser uppenbarligen att ett större uttag av biobränsle ur skogarna är viktigare än ett långsiktigt hållbart skogsbruk.

I frågan om levande skogar ställs mycket av Miljöpartiets radikalism på prov, ty här frontalkrockar partiet med de skogsintressen som det nyliberalt anfäktade Centerpartiet står för.

De borgerliga partierna verkar heller inte vara riktigt nöjda med utredningen – de tycker att ägandeätten borde ha varit det centrala, inte naturskyddet. Från socialdemokratisk sida tror jag inte mycket kommer att höras överhuvudtaget – på den kanten finns vanligtvis noll intresse av skogsfrågorna förutom det som rör sysselsättning.

Så det hänger på Miljöpartiet.

Accepterar partiet det här så accepterar man i praktiken att äganderätt och produktion är viktigare än biologisk mångfald.