Transportmålen, och hur de tillämpas, motverkar klimatmålen. Det var en slutsats av Klimatpolitiska rådet förra veckan. ”Planeringen av Sveriges infrastruktur baseras inte på att klimatmålen ska uppnås, utan på prognoser för ökad vägtrafik som inte är förenliga med 2030-målet”, skrev den tunga instansen. Ett fullt rättvist uttalande, när vi tittar på praktiken.
Idag rullar det nästan slentrianmässigt in miljarder i vansinnesprojekt som bidrar till fortsatt fossilberoende en lång tid framöver. Redan i underlaget kan det ofta visa sig negativt för hälsa, kollektivtrafik, miljö och – när det överhuvudtaget finns en vettig klimatanalys – för klimatet.
Trots att konsekvenserna ofta är tydliga redan i underlaget föreslås orimliga projekt av statliga instanser och godkänns sedan av politiker, alltså desamma som ska värna klimatmålen. Förbifarten var en sådan, utformad av Trafikverket. En sexfilig Stockholmsväg som i egna analysen kommit fram till att bygget skulle leda till fler bilar och färre kollektivtrafikanter, tvärtemot alla klimatmål. Tidsvinsten för bilisterna skulle försvinna 10-15 år senare då köerna återigen skulle vara lika svåra som innan.
Samtidigt fanns det otydlig finansiering för de tiotals miljarder(!) projektet kostar, som nu är lånat och tidigast lär vara avbetalt i slutet av 2050-talet. Pengarna skulle enligt en uträkning från 2012 nära räckt för en fyrfilig motorväg från Stockholm till Arjeplog, eller för en 40-procentig utbyggnad av Sveriges motorvägar. Projektet meddelades i veckan bli mer försenat och ännu dyrare då Trafikverket sagt upp kontraktet med entreprenören på grund av livsfarlig arbetsmiljö.
Att vara för sådana projekt är ren blind ideologi. Man främjar bilen – trots dokumenterat svåra konsekvenser för såväl miljö, klimat, ekonomi och hälsa.
Ett annat exempel är att Trafikverket och politiker nu försöker driva igenom en förlängning av förbifarten, Tvärförbindelse Södertörn, som av Naturvårdsverket bedöms som rakt av ”olämplig”. Vägen beräknas kosta strax över 10 miljarder kronor, jämförbart med hela miljöbudgeten ett rödgrönt år. Trafikverkets klimatkonsekvensanalys är undermålig, men det går att läsa att trafiken på en sträcka väntas öka från dagens 8000 bilar till 53 000 bilar per dygn år 2045.
Ironiskt när riksdagen beslutat att vi ska vara klimatneutrala 2045 och alla analyser (inklusive Trafikverkets egna) menar att vi måste minska biltrafiken. Effektivare fordon, elektrifiering och biobränslen räcker inte. Om vi ska nå klimatmålen innebär det två alternativ. Det ena är att platserna där bilar behövs mest, i glesbygd, kommer få stryka på foten medan storstadsbor tar för sig av utsläppsutrymmet. Det andra är att vi lägger tiotals miljarder på att bygga Stockholmsvägar som inte kommer användas.
Det är därför inte konstigt att det klimatpolitiska rådet nu satte ner foten och sa att de transportpolitiska målen måste göras förenliga med klimatmålen, och att riksdagen behöver sätta ett stoppdatum för försäljning av fossila drivmedel. Det är nödvändiga och tydliga åtgärder som kan ge positiva effekter för klimat, hälsa, miljö och statskassa.
Att komma tillrätta med den bilvurmande ideologin är svårt, då den är stark. Förhoppningsvis inser redan de flesta att det är lättare att nå sina mål om man själv slutar att motverka dem. Hoppet ligger till politiskt vett, och att de som nu lever oförenligt med framtidens behov kräver hållbara alternativ, istället för billigt kunna fortsätta med business as usual.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
