Det kan inte uteslutas att ett krigstillstånd, också i vår del av världen, kan sluta med att kärnvapen används i den vanvettiga militära upprustningens tid. Atomvintern, som skulle bli följden av att partiklar hindrar solstrålningen från att nå oss, må sänka jordens medeltemperatur dramatiskt men är ett uselt sätt att förhindra den globala uppvärmningen. Sveriges regering och riksdag orkar inte ens skriva på FN-resolutionen om förbud mot kärnvapen.

Sverige har dessutom beslutat att skriva avtal med Nato – ett så kallat värdlandsavtal – som i realiteten innebär att kärnvapen kan föras in i vårt land. Vi blir därmed del av det vanvett som kan medföra att alla klimatrelaterade åtgärder blir meningslösa.

Jag förvånas över att så många som deltar på samma sida som jag i klimatdebatten tycks blunda för att åtgärder vi vill sätta in för att ”rädda klimatet” blir totalt meningslösa om kärnvapenkrig bryter ut.

Den svenska rödgröna regeringen må allt som oftast hänvisa till riksdagsmajoriteter och januariavtal men man tar också egna initiativ som borde få hela Miljöpartiet och åtminstone halva Socialdemokraterna att gå i taket. Men dessa tiger, muttrar ilsket till meningsfränder, skriver möjligen en debattartikel för syn skull innan de åter går in i politisk koma. De tysta utnyttjas för att legitimera en utveckling som går på tvärs mot vad de anser nödvändigt.

Banden som binder Sverige alltmer samman med Nato smygs stillsamt fram ett efter ett. Det var Nato som meddelade att Sverige inte skulle skriva på FN-konventionen. Allt medan försvarsminister Peter Hultqvist (S) – med sitt trygga dalmål, stabila kroppsbyggnad och buttra uppsyn – förklarar att något medlemskap i Nato inte alls är aktuellt. Men nu är han på väg att driva fram ytterligare ett militärt samarbete med Natoland. Han vill att Sverige ska gå med i det franskledda European intervention initiative. Beslut kan väntas i september. Bäst att få det överstökat innan någon jävel flyger i taket, tänker han väl. Hela projektet är Emmanuel Macrons baby. Macron vill ha en snabb och smidig grupp som ska kunna agera utan FN-mandat.

Sverige är redan – enligt det sluttande planets princip–- med i en liknande grupp som leds av Storbritannien med “mycket nära band med Nato”. Om du inte känner till det ska du inte vara förundrad. Det är liksom meningen med beslut som tas utan demokratisk debatt. Också detta samarbete har genomdrivits av Peter Hultqvist.

De borgerliga partier som öppet och ärligt driver frågan om svenskt medlemskap i Nato har inte fått en bättre vän än Hultqvist som driver de rödgröna framför sig. Han har till och med hävdat att de rödgröna som kritiserar Natoövningar i Sverige går fiendens – läs: Putins – ärende. Ett effektivt sätt att tysta kritiker. Väl beprövat från potentater i mindre demokratiska länder.

Samtidigt som den rödgröna regeringen de facto steg för steg driver Sverige i armarna på Nato förnekas att så är fallet. Det är lika falskt som när regeringar av princip säger att de har fullt förtroende för generaldirektörer ända fram till den sekund de avskedas. Eller när, som skedde ständigt förr, svenska regeringar måste förneka att de hade någon som helt plan på att devalvera valutan för att nästa dag göra just det.

Det som gör mig förbannad är att i stort sett varenda sosse och varenda miljöpartist rimligen ser vad som pågår, och var det kommer att sluta, men ändå låter det ske istället för att sätta ner foten och ställa till en rejäl politisk debatt som saken. Fegt är bara förnamnet.