Midsommarfirandena är ofta välbesökta, publiken sviker inte. Ändå är det svårt att arrangera dem. De föreningar som sedan ”urminnes tider” ansvarat för blomplockning och kaffekokning och allt annat får svårare och svårare att orka med. Ofta visar det sig att det är samma två-tre personer som varje år gjort allt arbete, trots att det hetat att en förening skött det. När de två, tre personerna inte kan längre, ofta för att de är gott och väl över sjuttio år, så finns det ingen som tar över i föreningen. Hela midsommarfirandet hotas! 

Larmet går och nödåtgärder tas till. Ska inte kommunen ställa upp? Det är väl ändå deras skyldighet att fixa midsommar åt oss så att barnen får dansa. Men i grund och botten är det ju vi som är kommunen. Demokrati är ju, i princip, att vi väljer andra att representera oss för att vi själva inte orkar eller har tid eller förstånd att sätta oss in i alla frågor. 

Självklart är det bra att vi som grupp, en kommun, går samman och anställer folk som är duktigare än vi själva på en massa olika saker. Samtidigt ger det ju oss tid att göra sådant som vi tycker är roligare. Men kan vi inte ens plocka blommor och klä en midsommarstång? Finns det inte någon som tycker att det är roligt och kan tänka sig att göra det?

Vi lever i ett väldigt konstigt samhälle, ett samhälle som utgår från att arbete är jobbigt men nödvändigt och arbete är allt sådant som man får betalt i pengar för. Betalt arbete är fint, i betydelsen innehar hög status. Det ger högre status att ta betalt än att jobba gratis. Men högst status är det så klart att ge andra pengar för att utföra ett arbete. 

Jobb som inte betalas med pengar är inte fint och statusfyllt arbete. Därför ger det status att köpa hämtmat istället för att laga egen. Det är fint att betala grannen för att klippa gräset. Det är fint att ge barnen pengar för att de hjälper till hemma. Att ha ett lönearbete ger status. Och här börjar det bli riktigt konstigt…

Det är finare att ha ett lönearbete där man tar hand om åldring som man inte är släkt med än att inte ta betalt för att ta hand om sina egna föräldrar. Det är mer status att sitta på ett kontor hela dagen och lyfta en lön än att sköta hus, hem och barn. 

Nu vet jag att det är så samhället fungerar – vi har en värld där vi måste tjäna pengar för att överleva – men varför ger det högre status? Varför har inte de som lyckas pussla ihop sina liv på bara en lön högre status än de där båda måste lönearbeta? Varför har inte den som jobbar deltid och hinner med andra saker i livet högre status än heltidsarbetaren?  Varför i hela världen har den som jobbar mängder av övertid och försummar sina barn och sin familj för pengarnas skull hög status?

Egentligen borde den som plockar blommor en midsommaraftonsförmiddag för att klä en stång som gläder hela bygden ha högst status i hela byn. Om hen gör det utan betalning. Hade det varit så hade nog inte ett enda midsommarfirande varit hotat.