Ledare: Mer tryck från vänster

Förra helgens stora högtid första maj lockade än en gång rekordmånga Malmöbor ut på gatorna för att demonstrera. För minst tredje året i rad ökade demonstrationerna avsevärt i storlek, mot alla förväntningar om att valåret skulle ha varit kulmen.

Som vanligt var Vänsterpartiets tåg störst med närmare
6 000 personer i år, Socialdemokraternas tåg låg stadigt på 2 500 och i den samlade autonoma vänsterns tåg gick 1 500 personer. På banderollerna fanns krav om allt från bättre a-kassa till ett upplösande av nationalstatens förtryckande gränser.

Det är tydligt att det blir fler och fler som är villiga att aktivera sig på något sätt för ett i grunden annorlunda samhällsbygge. Fler och fler inser att högerpolitik är destruktivt oavsett vilka färger regeringen har. För att nästla sig loss från högerpolitikens snara måste en lågintensiv men omdanande revolution inledas genom beslut som förändrar samhället på djupet snarare än att lindra symtom.

Den uppgiften måste den parlamentariska vänstern axla, och det måste ske på två plan.

Den högerliberala hegemonin måste brytas. Så länge samhället ser ut som det gör kommer det alltid att vara lättare att hålla sig inom liberalismens ramar än att bryta sig ur dem. I dag är polisvåld vardagsmat medan försvar mot detsamma kallas extremism. Nordländer kan genomgå rättsskandaler med bibehållen heder medan hela sydländer fördöms på grund av samma problem.

I dag är ordet liberal en komplimang medan kommunist är ett skällsord. Då måste det finnas en tydlig motröst – någon som vågar ge det obekväma svaret och ta diskussionen med journalister i en bransch som mer och mer gå ut på sökande efter sensationella rubriker.

Dessutom måste de ekonomiska maktförhållandena förskjutas. En fungerande a-kassa, glasögonbidrag och gratis medicin för barn är oerhört viktigt för många människor, men det är inte strukturomvandlande. Är det vänsterpolitik? Ja, självklart, men en vänsterpolitik som reagerar på högerns orättvisa samhälle snarare än att i grunden förändra det.

Förstatligande av krisande banker, förbud mot att använda sparares pengar för spekulation, arbetstidsförkortning, offentligägda byggbolag för att lösa bostadskrisen, ökade offentliga investeringar och större kontroll över det statliga kapitalet är exempel på reformer med strukturomdanande potential i närtid. 

Bakom denna typ av krav måste hela vänstern samlas. En S-ledd regering är bättre än en borgerlig, men historien visar tydligt att det krävs en opposition till vänster som kan förskjuta horisonterna för vad vänstern inom socialdemokratin kan kräva. Nästan varje historisk välfärdsreform föregicks av mer ambitiösa förslag från Vänsterpartiet.

I tjugo år har i stället högern, med hjälp av näringsliv och ibland extremhögern, effektivt jobbat med att förskjuta den allmänna uppfattningen av vad som är normalt, eftersträvansvärt och realistiskt åt höger.

Nu är det hög tid för vänstern att återta initiativet. Kraven i parlamenten måste tillåtas vara lika idealistiska och radikala som på banderollerna i 1 maj-tåget.