Dessa påståenden om att ”tillväxten måste bort” för att lösa klimathotet är faktiskt detsamma som att säga att vi inte kan lösa det.

Det går nämligen inte att ha en ekonomi utan tillväxt i en värld där antalet människor blir fler och där vi dessutom lever allt längre.

Vi kommer göra av med mer energi, mer mat, mer transporter och det finns ingen gräns för behoven, däremot en gräns för människans förmåga att leverera den jämlikhet och rättvisa som krävs för att behoven ska tillfredsställas hållbart.

Klimatdebattörer diskuterar oftast tillväxt såsom nyliberaler gör det. Man gör sig enögd i onödan. Tillväxt är INTE mer olja, mer onödiga plastleksaker, mer flygresor till Bali eller mer pervers snabbmat. Tillväxt kan lika gärna vara fler cyklar, mer ärtbollar, mer kommunikation och fler semesterresor med tåg.

Tillväxt kan nämligen framför allt handla om tid, för var och en mindre arbetstid och mer fri tid. Ju färre som sliter desto högre tillväxt har mänskligheten fått.

Bara om vi låter borgarnas syn på tillväxt styra debatten, det vill säga mer pengar, mer prylar, så blir allt omöjligt.

Men de har ju fel.

Har vi brist på energi? Nej, sol och vind och vatten ger oss mer energi än mänskligheten någonsin kommer att använda.

Har vi brist på mat? Nej, vi kan öka produktionen utan att utarma matjorden.

Har vi brist på material till maskiner, bilar, telefoner och… allt vi producerar. Nej, de flesta material går att cirkulera och återanvända, nya produktionsmetoder gör dessutom att vi kan använda allt mindre material för allt stadigare produkter (nanoteknologin har bara börjat).

Har vi brist på vatten? Nej, allt vatten går att rena, enklast med solteknik (som svenska Solvatten), haven är faktiskt fyllda med vatten som bara behöver solenergi för att bli tomatvänlig och drickbar.

Har vi brist på värme? Nej, jordskorpan är full av all värme vi behöver.

Så vad är problemet?

Ett ekonomiskt system som får betalt för att förstöra, inte för att laga.

Lundin Petroleum gör jättevinster, varje vinstkrona är en spottloska på alla de som idag drabbas av klimatförstörelsen.

Tillväxten är inte problemet utan vad den innehåller.

När det föds 1 000 nya barn på jorden innebär det att vi i framtiden behöver 500 nya lägenheter, tio nya elbussar, hundra nya odlingslådor med fiskar under. Detta är tillväxt.

Det som gör denna tillväxt möjlig till allt fler är att vi människor (tro det eller ej) blir smartare, vi kan göra mer tjänster med färre arbetstimmar, mer produkter med mindre energianvändning och mer transporter utan förstörelse.

Vårt problem är borgerlighetens lathet och deras sjuka fixering vid att allt detta är oviktigt om det är mer lönsamt att i stället producera med förstörelse. Elbilars minskning av utsläpp ersätts av fler flygresor i en värld där vinstjakten styr.

Vårt problem är inte att vi är dömda till fattigdom och resurssnålhet, vårt problem är att de som äger och kontrollerar produktionen har fribiljett att förstöra.

”Just nu verkar många ha lättare att föreställa sig en global klimatkatastrof än en snabb förändring av världsekonomin, men nästa årtionde kan ge oss den snabbaste energiomställningen i historien”, säger Owen Gaffney från Stockholm Resilience Centre.

Det är en klok inställning.

Det är inte ”ny teknik” i sig som löser problemet utan en politik som stödjer ny teknik och förbjuder förstörande.

Och då går det fort. För fem år sedan var antalet elbilar bara sex procent av nyförsäljningen i Norge. Nu är de snart 50 procent. (Vilket betyder att 50 procent fortfarande gör korkade köp eftersom dieslar och bensinbilar snart förlorar sitt andrahandsvärde).

Det är inte konsumenterna som bytte till freonfria kylskåp eller lägre energislöseri, det var producenterna som tvingades ta fram dem.

Det var inte konsumenterna som med oro tvingade fram LED-lamporna, det var E-beslut om förbud av glödlampor som ordnade det.

Våra enskilda beslut är viktiga om de blir en rörelse som kan tvinga borgerlig låt-gå-politik att backa, men produktionen styrs inte av konsumtionen, den styrs bara av reglering.

Men kan vi verkligen producera mer med mindre utsläpp? Javisst. Både Sverige och nu Kalifornien är bra exempel på extremt rika stater som minskat utsläpp och ökat produktiviteten (=tillväxt). Argumentet att vi i stället importerar utsläpp från andra länder (genom att de producerar smutsigt) är sant men säger egentligen ingenting utom att även de måste tvingas producera rent. Varför inte ha koldioxid-tull på varor till exempel?

Om bara tolv år kommer hälften av jordens el komma från sol och vind – om vi förbjuder det smutsiga. Eller vänd på det. Om vi inte gör det kommer klimatkollapsen utan pardon.

Den som försöker komma undan den nödvändiga politiken av stora investeringar och förbud mot förstörande produktion, genom att ”vara emot tillväxt” kommer aldrig kunna erbjuda den vision om framtiden som gör att vi faktiskt löser det. Åk till centrala Indien och förklara för byarnas fattiga att de får glömma det där med rent vatten, kylskåp och energi. ”Vi har inte resurser”.

Vi behöver idag fyra jordklot för att försörja mänskligheten hållbart.

Med ren energi behöver vi i stället två.

Med tvingande återanvändning och cirkulär ekonomi räcker det med ett.

Tillväxten kan då vara oändlig i en ändlig värld eftersom tillväxt handlar om att varor och tjänster görs smartare och smartare och ger människor mer och mer tid till annat än slit.