BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Redan mot den bakgrunden tror jag att det är viktigt att det skrivs ännu mer av oss som vet något om vad vi talar om. Inte minst är det viktigt nu när sikten börjar klarna.

Vi hade fruktat en hotfull parad med tyrrunor och tunga marschkängor. Men nazisterna kom aldrig iväg, de började slåss med polisen, och deras Führer häktades. Vi många, många tusen som stod på Heden för att demonstrera mot dem frågade oss först varför deras tåg aldrig drog fram längs Sten Sturegatan. När vi fick veta vad som hänt kunde vi lugnade dra vidare. Själv hade jag på eftermiddagen engagemang både på Alternativa bokmässan i Världskulturmuseet och i ETC-tältet Bokmassan på Heden.

Där kunde jag möta många av de författare som bojkottat den gamla vanliga mässan vid Korsvägen. Dessa mässor har stora fördelar i förhållande till den gamla. Luften på Världskulturmuseet är bättre, och högtalarna ropar inte i mun på varandra. Man talar i avgränsade salar. Det är lättare att vara klok och eftertänksam där.

Bokmassan är ett helt underbart arrangemang. I ett blårött cirkustält finns två scener och en lång rad bokbord. Där inne känner man sig inlemmad i en begynnande folkrörelse. Man är nybyggare. Man känner sig ung även om det är längesen man var det.

Här skapas ett nytt, effektivare motstånd inte bara mot nazister utan också mot sverigedemokrater och sverigedemokratiskt sinnade moderater. (Ja, även mot den lilla klick militanta vänsterdemonstranter som blev grundligt utbuade av andra demonstranter, alltså de 99 % som hade fred i sinnet.)

"Pengarna är inte utan betydelse. De kan avgöra vilka man når. Vi kan se det på biblioteken och på de muséer som är gratis. Ju djupare klassklyftorna blir, desto viktigare blir det."

Böckerna och det talade ordet är de enda tillhyggena i tältet på Heden. Tältet har också en stor fördel framför de andra mässorna: inträdet är gratis. På den alternativa mässan kostar det en hundralapp, på Bok- och biblioteksmässan ännu mycket mer, i synnerhet om man ska gå på de slutna seminarierna.

Pengarna är inte utan betydelse. De kan avgöra vilka man når. Vi kan se det på biblioteken och på de muséer som är gratis. Ju djupare klassklyftorna blir, desto viktigare blir det.

Förhoppningsvis kommer alla de tre mässorna att fortsätta. Detta gäller även den traditionella. Stommen i dess publik har genom åren varit bibliotekarier och lärare som traditionellt fått kostnaderna täckta av sina arbetsgivare. Detsamma gäller en hel del journalister och präster. Mediernas fokus har visserligen kommit att ligga så mycket på författarna, stjärnorna, och det är väl inte så konstigt. Det är ju de som syns. Det är också för deras skull som en större allmänhet tagit sig till mässan.

Men framför allt har Bok- och biblioteksmässan varit en plats för möten mellan dem som skriver och dem som håller bokläsandet vid liv.  Båda parter har år efter år kunnat hämta både nya krafter och ny inspiration för sina viktiga jobb.

Även i år har det visserligen funnits ett utmärkt program. Själv var jag engagerad i bildningstemat och hade gott om åhörare vid varje tillfälle.

Men ändå var det som om luft hade pyst ur mässan. Nazisterna i sin monter hade en försvinnande liten publik. Men de satte ändå sin prägel på de fyra dagarna. I fjor kunde man ännu glömma bort dem eller åtminstone strunta i dem. Men nu när samma nazister också skulle stövla på Göteborgs gator med allt sitt hat och sin våldsamhet var det omöjligt att glömma deras närvaro vid Korsvägen.

Det är alltså viktigt att också Bok- och biblioteksmässan kan fortsätta, inte minst för nyckelgrupperna bland besökarna. Men den kommer nog inte att göra det i längden om dess ägare och verkställare inte inser sitt ansvar och utesluter Nya Tider och andra liknande publikationer. Nazister är som inbrottstjuvar. Får de in foten in dörrspringan vräker de snart upp hela dörren på vid gavel. Utan Nya Tider hade NMR inte förlagt sin stora demonstration till Göteborg just på Mässans centrala dag.

Janne Josefsson och andra må skria om yttrandefrihet. Nazister nöjer sig aldrig med ”yttranden”. På den fronten är de tvärtom ytterst svaga. De kommer bara med gammal skåpmat som deras läromästare i Tyskland för 70-80 år sen serverat. Därtill levererar de samma slags rykten och skvaller om för dem misshagliga grupper som Sverigedemokraternas organ redan översvämmas av.

Nej, nazisternas livsluft är slagsmål, misshandel, brottslig verksamhet. Orden är bara den bleka skuggan av deras dåd. För dem som inte delar deras åsikter finns bara ett ord: Folkförrädare. I deras taffliga språk är det liktydigt med dödsstraff i det Fjärde rike som de hoppas kunna skapa.

Bok- och biblioteksmässan är inte en myndighet. Det är ett privat företag. Privata företag som säljer skämda varor brukar det gå utför med.

Måtte detta företag inse sitt ansvar för svensk litteratur och svensk offentlighet. Annars blir vi många fler som redan nästa år begränsar oss till alternativen, de arrangemang som är kemiskt fria från stanken från 30-talet.