Att vi ska bygga ny kärnkraft är ett uttalat mål för den sittande regeringen. Sedan utredaren Mats Dillén i måndags presenterade sina förslag om finansiering och riskdelning vid investeringar i nya kärnkraftsreaktorer handlar debatten mycket om kostnader. 

Ja, det är ett av många argument mot kärnkraft: Den är orimligt dyr.

Men lägg till detta att:

• Avfallsfrågan är inte löst.
• Säkerhetspolitiskt är kärnkraft det sämsta energislaget.
• Den tar oerhört lång tid att bygga.

Att ny kärnkraft kommer att kosta hundratals miljarder är inte i sig ett problem. För visst kan och bör vi satsa hundratals miljarder på energiomställning – men då måste vi satsa på rätt saker. 

Att avfallsfrågan inte är löst är visserligen ett tungt vägande argument – men de som invänder att vi hur som helst måste lösa den har en poäng. Det finns redan utbränt kärnbränsle att slutförvara, oavsett om vi bygger ny kärnkraft eller inte.

De tyngsta argumenten mot ny kärnkraft handlar därför om tid och säkerhet.

Nyligen skrev två miljöpartister på SvD Debatt att kriget i Ukraina lär oss att vi borde satsa på sol- och vindkraft i stället för kärnkraft. Det har under kriget visat sig att decentraliserade, förnybara energisystem står sig bäst mot de ryska angreppen. När attacker slår ut elnätet kan solceller på taket vara skillnaden mellan liv och död på sjukhus. Lokala energikällor skyddar sårbara institutioner och människor.

Att attackera solcellsparker har visat sig svårt. De börjar sällan brinna, och om reservmaterial finns kan de repareras på några dagar.

Ställ detta mot det bombade och ockuperade kärnkraftverket Zaporizjzja – som sannolikt inte kommer att kunna tas i drift så länge kriget pågår. Och då nämner jag inte ens de fasansfulla riskerna med att ett kärnkraftverk befinner sig mitt i konflikten.

Även totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har slagit fast att ett decentraliserat energisystem är mer motståndskraftigt vid kris, och att vi därför bör utveckla ett system som minskar beroendet av enskilda energibärare, energileverantörer och leveransvägar.

Det säkerhetspolitiska argumentet väger alltså tungt. Men det gör även tidsargumentet. För klimatutsläppen måste ju fasas ut fort. Även om man som regeringen vill bygga ny kärnkraft, så kan den inte byggas så snabbt att den spelar roll för att nå Parisavtalets mål – det går helt enkelt inte att förlita sig på kärnkraften för det.

I någon mån har regeringen förstått detta, då den erkänner att vindkraften under tiden måste byggas ut. Ändå tar man inte itu med de orimligt långa handläggningstiderna. I Sverige tar det 108 månader, enligt fackförbundet Sveriges Ingenjörer (DN Debatt 16/1). Det kan till exempel jämföras med Tyskland, där tillståndsprocessen är möjlig att hantera på 40 månader.

Jag minns slagorden som skanderades under min barndom, på 70-talet: ”Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind!” Ett slagord som står sig ypperligt än idag. Solel är nämligen det energislag som är både billigast och snabbast att bygga ut. Så varför sker det inte? Ett okunnigt argument florerar i debatten, om att solel bara levererar när solen lyser från en klarblå himmel. Så är inte fallet. Det stämmer att det ofta är för mörkt i Sverige under januari–februari, men i övrigt får du el så länge solen är uppe varje dag, oavsett om det är kallt, molnigt eller disigt. Sol i kombination med vind ger förutsägbar och ren el. Solelen producerar mer på sommaren, vindkraften på vintern, de kompletterar varandra perfekt.

KTH:s hedersdoktor Bo Nordmark lyfte nyligen fram Polen som ett utmärkt exempel på vilken roll solelen faktiskt kan spela för ett land. På bara tre år har kapaciteten byggts ut så kraftigt att solpaneler under dagtid levererar närmare hälften av all el som behövs. På totalen handlar det om att från noll ha kommit upp i nio procent av elproduktionen. 

Branschorganisationen Svensk Solenergi efterlyser ett nationellt mål och en handlingsplan för solel och menar att 15 procent av svensk el borde komma från solen 2030. Det är ett lågt satt mål. Solelen både kan och bör byggas ut mer och snabbare.

Omkring 70 procent av klimatutsläppen kan relateras till fossil förbränning, vilket helt skulle kunna ersättas med el. Löser vi energifrågan har vi alltså tagit ett jättekliv för att lösa klimatfrågan.