Har du funderat på varför ett av förra regeringens första liberala beslut 2006 var att ta bort förmögenhetsstatistiken i Sverige? Anders Borg motiverade med att borttagen förmögenhetsskatt betyder meningslös förmögenhetsstatistik. Inte behöver vi veta vem som är superrik? Varför göda ”avundsjukan”?

Sverige hade fram till dess en statlig statistik som visade hur rika de rika är i Sverige. Och vad rikedomen bestod av. Idag är det ersatt med gissningar.

Detsamma gäller hela världen. Alla dessa listor över ”världens rikaste” är gissningar baserade på uppgifter som affärstidningar tar fram. Ibland i ett slags njutningsfrossande över den orimliga rikedomen, tänk att Bill Gates äger lika mycket som en stat ... Ibland för att förklara vem som är mäktigast.

Men förmögenhetsgissningarna säger mycket lite om makten. I Sverige är Wallenberg en diskret förmögenhetsfamilj, de kommer inte på några tio-i-topplistor, men dynastins makt över företagen är enorm. Familjen kontrollerar direkt och indirekt fler företag än någon annan. Ungefär 1 800 miljarders börsvärde är i deras händer. Historiskt har de knäckt de andra familjerna, liksom uppstickare (IT-branschen) och ingen är i närheten av deras inflytande. Nya dynastier som Lundins oljemiljardärer är dessutom kusiner med familjen.

I USA beslutade nyligen en del av landets verkliga makt, familjen Rockefeller, att sluta investera i olja. Det skakade om andra finanskapital eftersom alla vet att det är just oljeägandet som grundat den familjens enorma makt. (Man blev så mäktig att andra kapitalgrupper tillslut tvingade fram en uppdelning av Standard Oil i mindre oljebolag, bland annat kommer dagens jätte Exxon därifrån.) Rockefeller tillsammans med familjerna Astor, Du Pont och Rotschild – som är med och äger tidningen The Economist – är USA:s verkliga överklass, familjedynastier som slutat prata om sin makt. De är ingifta i varandra sedan generationer och det utspädda kapitalet (genom arv) ger sken av en maktlöshet ungefär som Bonniers makt kan verka svag på grund av antalet barn och barnbarn.

Men makt handlar inte om att äga privat kapital. Det handlar om att kontrollera det.

De miljardärer vi läser om är just genom sin offentlighet inte världens herrar. De är uppkomlingar och deras inflytande bygger inte på kontroll av ett nätverk inom finans eller politik, utan på offentlighetens ljus. Richard Branson med sitt Virgin, Elon Musk med Tesla, Bill Gates med välgörenheten, du ser människor som drivs av att synas för att kunna göra något med den plötsliga rikedomen. Men de styr inte.

Det verkliga kapitalet vill inte bli sett alls.

Möjligen blir det ibland stött och trumpet som när Wallenberg betalade för en tv-serie om familjens storhet, eller när Bonnier gjorde specialtimmar i sin egen tv-kanal om släktens historia... Men egentligen vill man inte diskutera sin makt för det finns inget bra svar på varför en familj ska styra hundratusentals människors liv, lika lite som det finns ett bra svar på varför man kan ärva en nation och kallas Majestät. (Till och med katolska kyrkan är mer demokratisk än vår monarki.)

Ikeas makt är mycket mindre än SEB:s, liksom Stefan Perssons H&M inte kan mäta sig med Astrazeneca. De är nykomlingar på kartan och inte del i det övriga kapitalet, de är soloåkningar och Kamprads perversa förmögenhet är rätt maktlös då han varken kan påverka politik eller samhälle. Ikea kör sitt eget race. Wallenberg och Handelsbanken griper med riskkapitalbolag in i andras maktsfärer, man pratar med regering och departement och man försöker styra.

På samma sätt, låt oss se på Koch Industries, USA:s nästa största familjeägda företag. Bröderna Kochs lobbyism vann i praktiken mellanårsvalet förra månaden och fick fossiltrogna politiker in i kongressen. Det är enorm makt jämfört med Apples eftersom de förra har en avsikt och vilja att styra då makten över fossil energi hotas, medan Apples aktieägare bara är ... aktieägare. Att Koch-familjen förnekar klimathotet handlar inte om intellektuell inkompetens, man vet bara att eftersom 80 procent av världens fossila tillgångar måste stanna nere i marken så riskerar ägarmakten försvinna i en jättelik krasch som därför måste skjutas upp.

Jo, jag tror verkligen att den fossila kapitalmakten försöker flytta sina tillgångar, det är bara en tidsfråga och de hoppas kunna lämna över det värdelösa till kapitalförvaltarnas enorma pensionsfonder. Löntagarna får ta smällen. Igen.

Så var finns då makten? Vilka krafter är det som gör att politiken inte ens kan enas om att stoppa något så enkelt som skattesmitning? Eller införa utsläppsskatt?

Nej, världen styrs inte genom enstaka makthavare, inte ens Putin har makt utan stöd från likasinnade oligarker. Inte heller Kinas nyrika partikapitalister kan styra utan att tillräckligt många likasinnade vill samma sak.

Världens styrs av ett intresse av mäktiga familjer, ägare och deras förvaltare – men det är utan personligt ansvar för annat än den egna makten.

Världens styrs av ett kapital som aldrig kommer att visa sig, det kommer alltid vara ett ansiktslöst intresse och det enda som bromsar dem är rädslan för att bli sedda och därmed hållas ansvariga inför de miljarder medborgare som är lurade på den makt de lovats och som högtidliggörs med ord som att ”all makt utgår från folket”.

Makten utgår i själva verket från det vakuum som uppstår när vi bara jobbar på och hoppas att saker nog ska lösa sig ändå.

En ansiktslös makt, en entitet, en härva av gemensamma intressen.

Det rätta ordet är klass.

Se, liberalen vrider sig i tystnaden.