Ledare: Men dessa de mycket fattiga

dem gör det mig ont att se

De får aldrig ett bröd från Frälsningsarmén

och aldrig ett ord i Clarté.

1930-talets Barfotabarn i Nils Ferlins tappning har återuppstått i 2000-talets Sverige. Och visst måste detta göra oss ont att se. Fler har förvisso fått det bättre, de rika har blivit rikare. Men samtidigt har fattigdomen ökat, och de som redan befinner sig på livets skuggsida har fått det allt sämre. Var fjärde barnfamilj är fattig enligt en rapport från Rädda barnen. Och av tankesmedjan ”Tidens” rapport ”Jobbar men ändå fattig”, byggd på unik SCB-statistik, framgår att personer utanför arbetsmarknaden i dag löper fem gånger högre risk att leva i fattigdom än före 2006. Men även bland dem som arbetar ökar alltså fattigdomen. ”Working poor” har kommit till välfärdslandet Sverige.

Exemplet Helsingborg illustrerar med all önskvärd tydlighet problemet. En nyligen genomförd granskning gjord av Helsingborgs Dagblad visar att klyftorna mellan rika och fattiga områden i staden har ökat under 2000-talet. De resursstarka delarna drar ifrån de svagare. Var femte helsingborgare är fattig enligt en forskningsrapport. Kommunen har haft svårt att klara sin målsättning att lyfta fram de nio stadsdelar som har pekats ut som ”resurssvaga.”  Trots flera lovvärda insatser byggda på medverkan från de boende i dessa områden har situationen försämrats i flera fall.  

Är det någonstans man kan göra saker på kommunal nivå så är det i Sverige, säger forskarna och pekar på kommunalskatten, ansvaret för skola, kultur, vård och omsorg, bygg-  och planmonopolet. 

Bygg en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör säger kommunens två ledande politiker, kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson (M) och oppositionsrådet Mikael Skoog (S) med en mun apropå stadens viktigaste utmaning för att bygga framtiden och utjämna klyftorna. Och som något av ett Damoklessvärd över Helsingborgspolitikernas huvuden vilar frågan om exploatering av den centralt belägna Ångfärjetomten, som den borgerliga alliansen tillsammans med Socialdemokraterna vill bebygga med exklusiva bostäder och en konferensanläggning.

För tredje gången är ett folkligt initiativ på väg att få ihop tillräckligt många namn för att väcka frågan om en folkomröstning för att stoppa projektet som man med visst fog menar skulle ytterligare vidga klyftorna mellan de olika stadsdelarna.  Då gör plötsligt en ledande S-politiker ett lappkast och ställer sig försiktigt positiv till en sådan, även om han samtidigt säger sig stå kvar vid uppfattningen att det luxuösa projektet ska genomföras.  I Höganäs lyssnade socialdemokrater, miljöpartister, vänsterpartister och folkpartister på en massiv folkopinion och lyckades i en i maj genomförd folkomröstning att få en klar majoritet för att stoppa en privat exploatering med höghus och hotell i Höganäs hamnområde. Är Socialdemokraterna i Helsingborg beredda att visa samma lyhördhet för folkviljan?

Utjämning av växande klyftor i Helsingborg, i Skåne och på riksplanet  borde bli en av valets allra viktigaste frågor. Kanske den viktigaste!