Vad gör vi då?
Vi är på en gemensam resa. Du som läser det här är med och skapar Sveriges enda socialistiska dagstidning, ett instrument för förändring – och jag vågar påstå att den blir allt farligare och kommer möta allt mer motstånd.
Redaktionen är farlig. Fråga biobränslebranschen. Fråga företagarna som försöker utnyttja sina anställda. Fråga de som tror att ojämlikheten kan ignoreras ännu en gång. Fråga de som dansar på nattklubbens varma golv i tron att just de inte behöver bry sig, inte behöver agera så man skyddar andra. Fråga de som får problem när berättelsen om världen inte blir förenklad till ett enkelt maktspel utan handlar om ständigt motstånd, nu senast Bolivia och Chile.
Jag är själv ingen hejare på avslöjande journalistik, jag har inte tålamodet som krävs för att ta fram de där bevisen på oegentligheterna, som tur är så är det andra som kan. (Du har några rejäla läsningar framför dig i vinter).
Men jag är övertygad om att det stora i att det finns en oberoende fri röst i ett alltmer monopoliserat mediehav, är att vi kan ställa andra frågor. Vi kan vägra lyssna på den nyhetsmässiga enformigheten som handlar om att ”alla säger ju att det är så”. Friheten att vända på frågan. Nej, kriminalitet beror inte på invandring, den beror på en politik som skapar utslagning. Nej, det intressanta är inte Trumps galenskap, det intressanta är att ägarmakten i USA gillar det han gör. Nej, Sverige ska inte hålla igen lönerna, nu ska de växa rejält och ge bättre ekonomi för alla.
Förmågan att söka en annan förklaring har alltid varit ETC. Redan 1981 skrev vi om den nyvakna nyliberalismens lögner om ”utlandsskuld”, vi skrev om könsbyte innan begreppet queer fanns, vi skrev om motståndet i öststaterna innan muren föll och vi använde 90-talet till att berätta att påståendet ”den enda vägens politik” var en lögn. Och vi skrev och skriver om medias makt och medias lögner för det är inte sant att varje svensk har en stor statsskuld att bära på sina axlar och det har aldrig varit sant att Sverige har en klimatpolitik av minskade utsläpp.
Det är däremot sant att omställningen finns hos människor, men inte i politiken.
En annan berättelse.
En annan dörr att öppna.
Det är klart det finns en väg ut ur det här samhället.
Media är makt. Inget av allt det ETC är med och gör är möjligt att skapa utan en egen röst. Det som arbetarrörelsen förlorade i förstörelsen av egen press är en del till förklaringen varför man så svettigt försöker anpassa sig högerut. Borgare går fria med de värsta dumheter och klantigheter, media tittar bort, men en feminist eller en vänsterpartist eller en socialdemokrat kan inte göra något fel utan att falluckan och hatet är där.
Vi får rädda politiker och organisationer som försöker anpassa sitt budskap till den flod av samma berättelse som sveper över landets borgerliga media.
Det är därför alla plötsligt blev för ”fossilfritt”.
Det är därför högerprofiler nu åker till SD:s ”Skoklosterakademi” för att diskutera i det de tror är framtida makthavares skugga – och Dagens ETC påminner om nazisterna som startade partiet i en ständigt aktuell text från dagstidningens första år.
Hur ser hotet mot fria radikala politiska röster som Dagens ETC ut? Politiskt vet vi vad SD, KD och M vill åstadkomma. Attacker på public service för att styra den, samtidigt som man bygger den egna berättelsen på lögnaktiga provokationer via sociala medier.
Jag är övertygad att man ger sig på kulturen först liksom presstöd. Berättelsen ska styras.
Att tysta en politisk rödgrön röst som når 200 000 läsare i veckan, jo, det kommer alltid finnas där på dagordningen. Kanske blir det presstödet som försvinner för att blidka de bruna. Kanske distributionen försvinner helt in i de stora monopolens egen fålla. Kanske något annat försvårar att nå ut med det olönsamma budskapet att det är viktigt att rädda världen.
Ja, de kommer försöka.
Men det kommer inte att gå.
Dagens ETC har ju dig.
Du har säkert sett det otroliga, den insamling vi gör för att bygga tidningen journalistiskt och upplagemässigt fungerar. Över 1,6 miljoner kronor i första etappen (på nästa uppslag kan du läsa om steg två).
Det här är fantastiskt, ingen annan tidning har det här stödet.
Och vi är många.
VI är inget parti men vi driver politik och journalistik och stöder det motstånd som byggs.
Vi försöker se till att de som annars tystas får en röst via oss.
Målet är ambitiöst. Vi ska bygga Dagens ETC till en så stor röst att nästa val inte blir den ensidiga berättelse om högervandring som de senaste varit.
Vi samlar in 10 miljoner kronor och redovisar hela tiden vad resurserna används till.
Vi sak samtidigt växa till 20 000 prenumeranter.
VI blir fler och Dagens ETC bredare, djupare och (hoppas jag) roligare.
Själv lever jag på pension och jobbar gratis, andra i min situation gör samma sak.
Och jag kan ärligt säga att under de snart fem decennier den här rörelsen funnits så har jag aldrig haft roligare.
Vad gör vi sedan? frågar jag i början.
Det vi behöver göra.
Jäklar vad vi kan åstadkomma tillsammans!
Och insamlingen fortsätter.
