Om en månad är det val. Då ska politikerna ge förslag på den politik de vill föra. Väljarna röstar sedan förhoppningsvis på dem som bedriver politiken i den riktning de vill se. Förhoppningsvis. Den chansen återkommer bara en gång vart fjärde år. Därför är det viktigt att gå och rösta. Ska högern fortsätta att skapa klyftor mellan människor? Ska vinsterna fortsätta att plockas ut från välfärden? Ska moderater fortsätta att sitta i kommunledningarna i Nora och Hällefors? Svaret är ju såklart – Nej!
Men det viktiga är ju faktiskt vad som händer mellan valen. Det är då politiken genomförs, det är då förändringar sker. Valrörelser är egentligen de mest händelsefattiga perioderna i det politiska förändringsarbetet. Då pratas det och lovas, men få politiker vågar göra något på riktigt.
En annan viktig sak är att mellan valen är rollerna ombytta. Då kan medborgarna ge förslag till politikerna på saker som ska förverkligas, eller åtgärdas. Det kallas för medborgarförslag. Sedan 2002 finns den möjligheten enligt kommunallagen och alla som är folkbokförda i en kommun kan lämna förslag till politikerna, även de som inte är röstberättigade. En unik och fantastisk möjlighet som är ett viktigt steg i riktning mot öppenhet, transparens och ett lyssnande politiskt ledarskap i våra kommuner. Frågan är bara hur dessa medborgarförslag hanteras av oss politiker.
I Hällefors har Malin Bergkvist och Fredrik Fogelqvist gjort en rapport om medborgarförslag från 2010-2012. Hur besvarades de och vad hände med förslagen som kom in till kommunen under perioden? De konstaterar att de allra flesta, 62 procent, avslogs och att bara 12 procent gick igenom. Dessutom var svaren oklara (!) på 9 procent och hela 18 procent betecknas som pågående i meningen att man ännu inte har svarat definitivt. Bara lite drygt ett förslag av tio har alltså accepterats. De noterar också att det tar väldigt lång tid för den politiska apparaten att besvara förslagen då de ska passera de olika instanserna med månader, ibland med år av fördröjning. Det är också relativt få förslag som har lämnats in, ungefär elva per år, så antalet kan inte heller förklara fördröjningen. Kanske är det inte så underligt att så få lämnar medborgarförslag då de sällan bifalles eller gör så stor skillnad i praktiken resonerar författarna.
Jag vet att när mitt parti satt vid makten fram till maktskiftet 2013 (det var då sossarna och moderaterna tumultartat gjorde upp om den nya politiska riktningen och utökade till två kommunalråd) så snabbade vi upp processen. Vi hoppade över steget att det framarbetade svaret åter skulle passera fullmäktiga vilket kortade tiden. Vi tänkte att medborgarnas engagemang och vilja att bidra till förbättringar kräver snabbare och mer välmotiverade svar. Förutom detta vårdade vi Hällefors fina tradition med öppna nämndmöten för allmänheten. Vi såg också till att skapa en medborgarplats med stora öron och öppna dörrar. Allt för att kommunen skulle vara transparent och lyssnande.
I dag ser vi konsekvenserna av maktskiftet för ett år sedan. Media och allmänhet stängs ute från viktiga nämndmöten. Medborgarna bjuds in till medborgarplatsen utifrån förutbestämda ämnen formulerade av politikerna i förväg. Dörrarna i kommunhuset är låsta och en ”säkerhetsdörr” har monterats in mellan medborgarplatsen och det övriga kommunhuset. Det blev en borg stängd för allmänheten där kommunalråden kan huka. Medborgardeltagande blev ett problem. Med de utmaningar Bergslagens kommuner står inför kan inte beslutsfattandet ske bakom stängda dörrar. Vi behöver mer av transparens och lyssnande ledarskap, inte mindre.
