Ledare: Medan Filippa bakar muffins betalar vi med våra kroppar

Framför mig såg jag hur dörren till förlossningsavdelningen stängdes rakt i ansiktet med hänvisning till att det var fullt, hur jag skulle skickas hit och dit, hur jag skulle lämnas ensam med paniken över min och mitt ofödda barns hälsa. Jag avfärdade det hela med att det säkert bara var hormonerna som flippade. Men jag visste att det inte var det.

När dagen väl var inne hade jag ”tur” och fick plats på förlossningen efter bara en halvtimmes väntan i korridoren. Men 16 timmar senare, när kejsarsnitt var enda utvägen, fick vi bokstavligt talat vända sängen i dörren för att det var fullt på operationsavdelningen i stället. 

Och tre timmar efter det blev läget akut för både mig och bebisen. Det blev katastrofsnitt. 

Borta var lugnet, borta var känslan av kontroll. Kvar var all rädsla och alla mina farhågor som nu hade blivit bekräftade.

Jag vill inte skrämma någon. Men det är inte ogrundat att vara rädd för att föda barn i Stockholm i dag. Faktum är att det i allra högsta grad är befogat för alla blivande föräldrar i området att känna oro och rädsla för detta. Jag känner inte en enda gravid kvinna som inte har oroat sig över den delen av graviditeten och förlossningen som samhället faktiskt borde ordna. 

Före sommaren slog barnmorskor och fackliga organisationer larm om läget (igen). Föd gärna – men inte i sommar, var det underliggande budskapet. Så var det förra året också. 

Och faktum är att det, hela åren runt, alldeles för länge, har varit väldigt ansträngt i mödra- och förlossningsvården i Stockholm. I dag ligger samtliga sjukhus i Stockholm över riks-genomsnittet, och några långt över, i antalet akutsnitt efter normala graviditeter. 

Det nya Sophia BB har visserligen öppnat, men samtidigt lider andra förlossningsavdelningar av extrem personalbrist. Det finns för få barnmorskor helt enkelt. 

Lönen är för låg. Villkoren för dåliga. Arbetsmiljön under all kritik. För få väljer att utbilda sig till yrket. Inte så konstigt kanske, med tanke på vad som väntar – av allt att döma.

En ordnad mödravård och förlossning med en dedikerad närvarande barnmorska som inte är utarbetad efter övertidsarbete eller indragen semester och en garanterad plats på närmaste BB när den behövs borde vara självklarheter att lägga resurser på. För när resurserna inte kommer måste någon annan ändå betala. 

I dag har vi ett system där kvinnor betalar med sina kroppar och sin hälsa rakt igenom hela kedjan. Kvinnor nekas vettig mödra- och förlossningsvård, kvinnor arbetar i mödra- och förlossningsvården och nekas bra arbetsmiljö. Kvinnor slits ut och betalar med sina kroppar i båda leden.

Och under tiden som blivande mammor i Stockholm ligger vakna av oro på natten, föder i taxibilar eller på handikapptoaletter och personalen går på knäna, bakar Filippa Reinfeldt (ansvarig för den styrande politiken) muffins för tidningsuppslag och vägrar att svara på frågor. Det är så ovärdigt oss alla.