Omkring 200 000 unga vuxna bor kvar ­hemma mot sin vilja. Kvinnor som inte vill leva kvar i destruktiva relationer tvingas ­stanna eftersom det är omöjligt att hitta ­lägenheter man har råd med.

Barnfamiljer i hyreslägenheter bor ofta trångt.

Av våra 290 kommuner uppger 204 att de lider av brist på någon form av bostad enligt svaren som Boverket sammanställt från årets bostadsmarknadsenkät.

Att det behövs bostäder som människor har råd att bo i är det inget snack om. Ändå är frågan om rätten till en bostad så styvmoderligt behandlad politiskt. Frågan hördes knappt i valrörelsen.

Den fick nytt syre 2021 när Vänsterpartiet och den då nyvalda partiledaren Nooshi ­Dadgostar stoppade marknadshyrorna. Men sedan dog ­frågan. Och nu när Ulf Kristersson (M) tillträtt som Sveriges statsminister är det bara att ­betrakta bostadspolitiken som begraven.

Inte ett enda ord nämndes i regerings­förklaringen som berörde bostadsbristen. Jo, förresten, den nämndes vid ett tillfälle när Kristersson ville illustrera problemen med invandringen och på vilket sätt den varit ”ohållbar”.

I riksdagen talade han om att ”integrationsproblemen påverkar numera hela samhället i form av bostadssegregation och trångboddhet”.

Jag blev osäker om jag verkligen hörde rätt så jag googlade igenom regerings­förklaringen för säkerhets skull, sökte på ”bostad”, sökte på ”bygga”, ”bostadsbrist”. Noll träffar. Inget. Inga ambitioner. Däremot lägger han skulden för bostadssituationen på invandring och ”integrationsproblem”. Det är brist på integration, inte bostäder som leder till att folk bor trångt. 

Det är så dumt att det knappt går att ta på allvar.

Om etniskt vita svenskar bor trångt är det för att de inte är integrerade? Har någon ställt frågan till familjer med invandrarbakgrund om de valt att bo trångt? Har någon erbjudit dessa ­familjer större bostäder och de har tackat nej? 

Jag förväntar mig inte att en minister på högerkanten ska förstå sig på klass men den här förvrängningen av ­verkligheten om trångboddheten måste ­bemötas och fördomarna bekämpas.

Sanningen är att kostnaden för att bo i hyreshus stigit mer än dubbelt så mycket som andra priser sedan 90-talet. Den här förklaringen ligger närmare verkligheten och varför folk inte har råd att bo större. Och där det finns jobb finns oftast inte tillräckligt med bostäder.

Som Dagens ETC också uppmärksammat nyligen är trångboddheten i Sverige högre än i våra nordiska grannländer. Skillnaderna i trångboddhet mellan inhemskt och utlandsfödda är högre i Sverige än i övriga Norden. 

För rättvisans skull ska det sägas att Kristersson visst vill bygga. Han nämnde ändå byggande vid två tillfällen. Han vill bygga ut kriminalvården och kärnkraften. I regeringsförklaringen är det endast då han nämner ”bygga ut”.