Vi har kunnat läsa om att ministerns stab ville göra om en artikel i Sveriges natur, för att vid publicering kalla den ”lågvattenmärke”.

Vi har sett hur personerna runt Pourmokhtari intensivt försökt sprida bilden av henne som den synligaste, mest tillgängliga ministern. Det stämmer säkert i kvantitet, men all publicitet är knappast bra publicitet – och den säger inget om tillgängligheten (eller prestationen).

Det hela kulminerade häromdagen i en tråd på X/Twitter som fick mig att undra om Niki Westerberg är ett konstprojekt.

Först var hon upprörd över att Pourmokhtari fått för lite utrymme i ett radioinslag jämfört med ”miljödebattören” Mikael Karlsson (docent i miljövetenskap, lektor i klimatledarskap). Redan där skrattade jag till med tanke på besattheten av professor John Hassler.

(Pourmokhtari kan för övrigt få allt utrymme hon önskar, till exempel i Dagens ETC. Ring oss!)

Westerberg påstod sedan att inslaget, som handlade om svensk klimatpolitik, var missvisande.Hennes bevis: en lista över länder med högst andel förnybara bränslen, med Sverige i topp. Siffrorna gällde, helt tydligt, år 2022, ett år då föregående regerings politik gällde. 

När folk påpekade detta – ironin i att försvarstalet blev en omedveten hyllning till S-regeringen – svarade hon: ”Bilden publicerades häromdagen här på X”. 

Frågan är om vi behöver satirkonton, som det mycket underhållande X-kontot Romina googlar, när vi har dessa original.