Den idoliserande hyllningen av Rojas storhet kommer från Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna och statsministerkandidat inför valet. Han skrev den förra veckan i samband med att Rojas tillträdde som kulturminister i Chile.

Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

Nu, några dagar senare, har Ulf Kristersson chansen att värva sin vän och favorit till den regering han säkert sitter och skissar på.

Men först och främst - vem är Mauricio Rojas? Jo, han är mannen som fick avgå från sin ministerpost i Chiles regering efter bara fyra dagar. Men det är långt ifrån hans enda merit.

Mauricio Rojas har ett förflutet som politiker och högertyckare i Sverige. Han kom till Sverige 1974 och har hävdat att han i Chile ska ha varit medlem i den vänsterrevolutionära organisationen Movimiento de Izquierda Revolucionaria (MIR) som stred mot Augusto Pinochets diktatur efter statskuppen 1973.

Men den uppgiften är en lögn, enligt MIR själva. I alla fall, i Sverige beskrivs Rojas som en man som har gjort en resa från marxism/leninism till liberalhögern. Han har varit chefstänkare i högerns tankesmedja Timbro och sedermera riksdagsledamot för Liberalerna (som då hette Folkpartiet).
2004 utsågs han till partiets talesperson i integrationsfrågor och gjorde sig känd för att tolka Brå:s brottsstatistik som djävulen läser bibeln.

Rojas menade nämligen att statistiken skulle läsas som ett bevis för att vissa kulturer skulle ha större brottsbenägenhet än andra. Inte helt smärtfritt, ska sägas. Efter avgångskrav, vilket uppenbarligen verkar vara lite av en följetong för Rojas, avgick han från sin post som talesperson och lämnade riksdagen ett par år senare.

Rojas beskrivs av många som ”kontroversiell”, men är snarare vanlig helylle-höger. Han har länge varit en stark förespråkare av hårdare tag mot bidragstagare, bland annat genom att driva att Sverige borde öka flyktingmottagandet och parallellt med detta ställa hårda krav på motprestationer för flyktingarnas rätt att vistas i landet.

Motprestationer förespråkar Rojas också för människors rätt till socialbidrag och barnbidrag. Han sägs ha legat steget före det som Moderaterna nu kallar arbetslinjen med sina tankar om hårdare krav för att få ut något stöd från samhället. Och den ifrågasatta, livskördande och utdragna invasionen av Irak – ja, den ställde sig Rojas bakom.

Så till nutiden. Rojas tillträdde den 9 augusti, under Chiles nye regeringschef -tillika mångmiljardär och högerman Sebastian Piñera, som kulturminister i Chile. Det var en av Rojas böcker, ”Diálogos de conversos”, från 2015, som blev början på slutet på den extremkorta chilenska politiska karriär som Rojas nu kan lägga till sin meritlista.

Boken, som handlar om Museo de La Memoria, museet till minne av diktaturen 1973 till 1990, innehåller ett ställningstagande om vad Rojas anser vara ett montage - nämligen minnesmärket i sig. Han skriver ”mer än ett museum är det ett montage, vars syfte, som det med råge uppnår, är att lämna åskådaren bedövad och hindra denne från att använda sitt förnuft. Det är en manipulation av historien av dem, som genom att kontrollera det förflutna, vill ta över kontrollen av framtiden”. En logisk slutsats ändå, för en man som också stämplat sagda museum som ett ”vänstermuseum”, i en intervju med CNN för ett par år sedan. Ett ”vänstermuseum” för att synliggöra de 3 000 personer som mördades eller försvann och de 28 000 som torterades under Pinochet.

13 augusti fick Rojas sparken, eller ”avgick”, från regeringen efter att ha fått massiva avgångskrav på sig med anledning av att hans diktaturförskönande och makabra tyckande om museet uppmärksammats i media.

Och nu är Rojas alltså ledig och Kristersson har chansen. ”Politisk vitalitet, nyfiken intellektuell med stor integritet, skulle kunna betyda mycket för svensk politik”. Låter ändå som en klockren potentiell minister i en Kristersson-ledd regering.