Kanske var det detta –  en iver att återigen vara frihetens försvarare – som gnagde i honom när Greta Thunberg och andra aktivister satte sig på trappan till riksdagen och demonstrerade i veckan.

Dagens ETC:s reporter Marcus Bornlid Lesseur var där och talade med folk på plats. En säkerhetsvakt beskrev stämningen med att det var "hur lugnt som helst". Ungdomarna hade inte ställt till med några bekymmer. Uppflugna på trappen bakom sina banderoller spelade de unga aktivisterna "sten, sax och påse".

Greta förlorade, enligt uppgift.  

Mattias Svensson såg något mer dramatiskt. Något auktoritärt. Ett hot mot demokratin och skrev en text i SvD om att Greta var antidemokratisk. I efterföljande debatter retirerade han till att det hela var ett busstreck, men med en obehaglig symbolik.

Som om det inte var en ganska vanlig aktion, att göra en så kallad "sit-in" framför ett parlament. Efter en snabb googling hittade jag ganska många sådana protester framför just parlament i alltifrån USA, Australien och Singapore. Av olika grupper och i olika tider. Det verkar helt enkelt vara ett ganska vanligt sätt att uttrycka missnöje i demokratier.

Om Svensson i fortsättningen inte nöjer sig med ett "symboliskt" hot mot demokratin kan jag föreslå något mer konkret. Vi vet nämligen vad som verkligen hotar demokratin runt om i världen.

Det är högerpopulistiska partier. I USA, Sydamerika, Indien och Europa visar demokratiforskningen hur denna typ av rörelser utmanar den liberala demokratins principer. Ingenstans kan man se att ett sådant hot kommer från miljöaktivister. Inte heller de som använder sig av civil olydnad. 

Veckan innan hade vårt eget högerpopulistiska parti Sverigedemokraterna föreslagit att det ska vara möjligt att låsa in personer utan konkret brottsmisstanke. Då uteblev reaktionen från SvD:s ledarsida. Det var inget tal om hot mot rättsstaten eller demokratin. Istället är ledarsidans linje alltjämt att de borgerliga partierna ska samarbeta med SD. 

För att tala klarspråk. På SvD silar man mygg men sväljer kameler. Att protestera är ett hot mot demokratin. Medan det auktoritära SD ska det regeringsförhandlas med. 

Det är särskilt obehagligt med tanke på att klimataktivisters rättigheter är under attack i flera olika länder. Miljöaktivister kallas för terrorister. Demokratiska länder har börjat använda lagstiftning mot aktivister som förut bara använts mot gängkriminella. I Sverige vill  Moderaterna höja straffen så klimataktivister ska kunna få långa fängelsestraff. FN varnar för att denna trend hotar åsiktsfriheten. 

Situtionen illustrerades perfekt när Näringsutskottets ordförande Tobias Andersson (SD), iförd kostym, valde att trampa på aktivisternas banderoller på väg in i riksdagen.

Svensson tror kanske att han försvarar demokratin. I själva verket stämmer han bara in i den auktoritära kör som vill att klimataktivisterna ska tystna. 

Jag funderar på om allt det här egentligen handlar om något annat. 

Mattias Svensson vill nog helst vara den där unga Timbro-killen som värnpliktsvägrar och arrangerar svartklubbar för friheten. Men han har nu blivit en man över 50 som läxar upp unga klimataktivister och jobbar på en ledarsida som försvarar samarbetet med Jimmie Åkesson.

Attacken på Greta är nog mest en desperat längtan. Han saknar den tid som flytt. Han saknar att vara den som står på frihetens sida.