Den mat vi äter i dag kommer inte vara den vi äter om 30 år precis som mycket av den mat jag åt som barn inte går att finna på restauranger eller i köken i dag. Efterfrågan på julens grisfötter har havererat. Aladoben ropar ensam. Syltan är nästan borta. Lever lever inte gourmetlivet på tallrikarna runt landet och veckans blodkorv är en sällsynthet.

Om du tittar på tv-programmet ”Historieätarna” så inser du att det som var självklart för tidigare generationer är väldigt svårsålt idag.

Matkulturen förändras. Hur den förändras beror på vad som erbjuds. Inte på vad som går att producera. Om du vill ha ett enkelt exempel så ta den svenska nationalrätten tacos. (Smakar likadant med köttfärs som sojafärs.) Den existerade överhuvudtaget inte här på 70-talet.

Om mina morföräldrar skulle se hur djur i dag slaktas och levereras som små filébitar samtidigt som resten mals ner till – vaddetnublir – skulle de nog bli upprörda. Ett förakt för grisen man fött upp.
Självklart skulle allt tas om hand och ätas. Min morbror blev jublande glad när han hittade fläsk med grisens hud och hår kvar i vår frysdisk den där hösten för 25 år sedan då vi köpt en hel slaktad gris av grannbönder. Äntligen riktig mat! Som den var förr!
Men själva tanken på att äta hud var svårhanterlig för mig och obegriplig för mina barn.

Matkultur ändras.

Det handlar inte om pengar. Vi lever nu i snabbmatslandet och det lustiga med det är att vi länge odlat myten att den här ohälsosamma matkulturen beror på för billigt kött. I själva verket är kött dyrare att producera än till exempel bönor. En köttbulle alltid dyrare än falafel. Den billiga kycklingen (som jag själv har svårt att få i mig) är alltid dyrare än ärtfärsen.

Självklart pågår en global kamp från livsmedelsindustrin att försvara det system man byggt och kontrollerar. Det är precis som med kolindustrin, fast de vet att det är dyrare kan de inte ställa om eftersom de måste pressa ut vinst på insatt kapital några år till.

Ingen kapitalägare gillar förändringar som hotar dagens vinster, vår matproduktion handlar inte om vad som är energieffektivast eller enklast, allt handlar om vad som ger högst vinst just nu.

Men i längden går det aldrig att hindra en utveckling som ökar människors frihet.

Och skolmaten blir bättre och billigare om den är vegetarisk.

På en middag nyligen började sällskapet prata om att företag snart kan odla kött, alltså råbiff från laboratorier. Så skönt att slippa det moraliska dilemmat menade man. Själv är jag övertygad att det där aldrig kommer genomföras, isåfall skulle vi redan äta maskhamburgare. Matkulturen ändras nämligen och efterfrågan på kött från kemilabb med växande proteinsträngar kommer vara lika absurt för barnbarnen som grisfoten är för mig.

Mänskligheten kan byta mat även om det tar 30 år.

Och det fina i utvecklingen är att den enda matkultur som just nu utvecklas och faktiskt bjuder på ny spännande mat är den som jobbar vegetariskt. Det är där utvecklingen bland gourmanderna finns, inte bland anklever eller kobebiffen.

Det klimatpolitiska grälet om kött eller grönt kommer alltså lösa sig. Sekterismen kan minska i takt med att vi byter föda. Men det är då det är dags att tala allvar. Vegetarisk kost löser inte utsläppen i sig. Matens stora förstörelsen kommer från industrijordbruk där jordarna utarmas och ständigt släpper ut växthusgaser. Vi plöjer och förstör jorden och det kvittar om vi odlar vete eller soja. Förstör vi jorden förstör vi framtiden. Jämförelsen mellan komjölk framtagen i småskalig kretsloppsjordbruk och havremjölk framtagen i utarmade åkrar är komplicerad och en fin fälla för klimatgräl som inte leder någonstans. Utsläppen från gräsätare är stort, men ingen vill därför förbjuda hästar (som det finns fler av än kor i Sverige).

Utsläppen från det andra jordbruket är större än utsläppen från gräsätarna globalt, enligt IPCC. Den som alltså tror att klimatpolitik runt mat handlar om kött, lurar sig själv. Det handlar om fossilt industrijordbruk. All mat kan produceras klimatsmart, vad vi ska äta handlar om vår syn på djur och vilken matkultur som utvecklas.
Om vi i stället enas om att rädda matjorden från all fossil energi och konstgödsel och missbruk så kommer vi hursomhelst framåt.

Jo, det är en enorm skillnad mellan att vägra flyga och vägra äta kött. Det första är en riktig begränsning av frihet för individen även i framtiden, det andra en rätt ointressant debatt för nästa generation.

Är maten god så är den god.

Punkt.