Under normala omständigheter hade de som idag flyr från kriget fått asyl och uppehållstillstånd i Sverige antingen som flyktingar eller alternativt skyddsbehövande. Men nu har EU:s länder skyddat sig mot det genom massflyktsdirektivet. Ett direktiv som går på tvärs med FN:s flyktingkonvention och därför aldrig borde få aktiveras.
I så gott som all nyhetsbevakning har direktivet beskrivits som något positivt och som något som kan ge flyktingar snabbt och omedelbart skydd. Låter bra, absolut. Men direktivet handlar inte om att hjälpa flyktingarna från krigets fasor. Dess främsta syfte är att försäkra EU:s länder om att de ska slippa belastas med flyktingar som inte åker tillbaka så fort kriget är över.
I samband med att direktivet infördes var det tydligt uttalat att poängen är att flyktingarna inte ska stanna permanent i Sverige. Därför behöver de inte ges samma rättigheter som flyktingar vid en så kallad normal flyktingsituation. Det anses tillräckligt att de får en ”rimlig levnadsnivå” och en ”meningsfull vistelse” under den tillfälliga tid de behöver skydd.
FN:s flyktingkonvention anger tvärtom tydliga och specifika rättigheter som flyktingar har i mottagarlandet. Det handlar bland annat om rätt till socialförsäkringssystemet och vård på samma villkor som alla oss andra.
Så fort du har fått uppehållstillstånd ska du också folkbokföras och det är genom folkbokföringen du åtnjuter dessa rättigheter. Men med massflyktsdirektivet ska den som får tillfälligt skydd inte folkbokföras de tre första åren. Det innebär att flyktingen bara har rätt till akut vård och ingen rätt till socialförsäkringssystemet – såtillvida de inte lyckas få arbete. Då kan de få rätt till en del av de sociala förmånerna.
Massflyktsdirektivet är ett sätt att beröva människor, som är i en särskilt utsatt situation, dess grundläggande rättigheter. Vi har redan hört rapporteringar om att flera av de som kommit till Sverige är i behov av sjukvård. Men bedömningen vilar på enskilda läkare att från fall till fall avgöra huruvida en person behöver vård omedelbart eller om den kan anstå. Detta riskerar att bli godtyckligt och få allvarliga konsekvenser. Därför har det varit betydande att den som fått uppehållstillstånd haft tillgång till vård på samma villkor som oss övriga.
Direktivet medger dessutom att asylutredningen för de tusentals ukrainare som redan sökt asyl i Sverige kan skjutas upp fram tills att det tillfälliga skyddet upphör om ett år - eller längre fram om EU:s ministrar tycker att det finns skäl att förlänga det (som längst upp till tre år). För den som söker asyl är problemet med detta att en asylutredning ska vara framåtsyftande d.v.s. man ska pröva om de framtida personliga hoten som skulle finnas vid ett återvändande. När EU:s ministrar anser att det tillfälliga skyddet inte längre behövs och avaktiverar massflyktsdirektivet blir det nog svårt att hävda skyddsbehov. Risken är därmed stor att deras asylansökningar kommer att avslås.
Av de ukrainska barn som har kommit till Sverige har flera redan börjat i skolan här, börjat spela fotboll i den lokala klubben, börjat få nya kompisar och lärt sig säga meningar på svenska. De kommer snart och snabbt rota sig här, så som barn ofta gör. Men inte heller detta kommer att räcka den dagen direktivet och det tillfälliga skyddet upphör. Att få uppehållstillstånd på grunden att en under sin tid här har hunnit anpassa sig till Sverige kräver långt längre vistelsetid än ett till tre år.
Massflyktsdirektivet må ge snabbare skydd, men fråntar i praktiken den som flyr rätten till asyl. Därför strider den mot FN:s flyktingkonvention och borde aldrig få aktiveras.
Det som behöver skyddas vid krig är människor som flyr, inte stater från flyktingar.
