BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Att nyliberala ekonomiska teorier fortsatt kommer att ha ett finger med i spelet kan vi räkna med, och varje gång de dyker upp måste vi punktera dem som de fantasier och alternativa fakta de faktiskt är. I de senaste veckornas debatt om marginalskatten, den skatt som personer med högre inkomster betalar på sina sist intjänade kronor, har allehanda nyliberala tankefigurer gjort comeback.

Diskussionen handlar om skattehöjningar för människor med över drygt 37 000 kronor i månaden. För de lägsta inkomsterna i intervallet handlar det om 25 kronor om året och högre upp i inkomstskalan kan det handla om cirka 200 kronor i månaden.

Denna blygsamma höjning, som regeringen kommit överens om med Vänsterpartiet, kommer orsaka kris, katastrof och minskad välfärd, om man får tro borgerliga ledarsidor och näringslivsorganisationer. Om man måste betala någon hundralapp mer i skatt varje månad kommer faktiskt så mycket som 2 800 heltidsläkartjänster försvinna spår näringslivsorganisationen Almega, eftersom läkarna kommer att prioritera fritid framför arbete.

Vilka argument lägger man då fram för att det här är skadligt för Sverige? Har man empiriska belägg för att arbetskraftsutbudet exempelvis minskat sedan Sverige 2016 gick om Belgien och fick världens högsta skatter för de som tjänar allra mest? Nej, för marknadsfundamentalister jobbar inte i den verkliga världen. De rör sig i idévärlden.

Lafferkurvan, som nu läggs fram som ett seriöst argument, påstås visa att skattehöjningar över en viss nivå minskar skatteintäkterna och att skattesänkningar å sin sida kan öka skatteintäkterna, på grund av ökade incitament att arbeta och betala sin skatt. Kurvan fungerar bäst vid sina extremer – om skatten är noll procent vill alla betala och om skatten är 100 procent vill ingen jobba. Däremellan ser den inte ut att fungera alls när den testas emot verkligheten. Den har smulats sönder av allehanda ekonomer, bland andra Paul Krugman, James Tobin och Thomas Piketty.

”Är det dags att återlansera tankarna om platt skatt”, frågar sig vidare Timbro i ett seminarium med titeln ”Sverige i Lafferkurvans utförsbacke”. Och i Dagens Samhälle varnar Svenskt Näringsliv för kurvans effekter när nu marginalskatten höjs. Återigen utan att lägga fram empiriska bevis. Ökade exempelvis skatteintäkterna när Alliansen sänkte skatterna? Nej, under Alliansens regeringsperiod minskade skatteintäkterna per invånare med 7 000 kronor. Effekten var med andra ord den motsatta.

Men det kanske absolut värsta och mest skrämmande som riskerar att hända när skatten höjs för höginkomsttagare, är att den osynliga handen, enligt Timbro, kommer att sättas ur spel (meningens sista sats läses med fördel med skräckfilmsmusik i bakgrunden, tänk duschscenen i Psycho).

I en Timbro-rapport om Sveriges marginalskatt, skriver rapportförfattarna:

”1700-talsekonomen Adam Smith noterade med sin metafor om den osynliga handen att den som handlar i eget intresse också handlar i samhällets intresse.” Fint va?

Detta var förstås inte något Adam Smith ”noterade” när han såg sig omkring i sin 1700-talsverklighet utan något som han hittat på och som sedan dess aldrig kunnat ledas i bevis. ”Höga marginalskatter sätter den osynliga handen ur spel”, varnar rapportförfattarna.

Den osynliga handen bygger på att människor på en marknad agerar rationellt, nyttomaximerande för sig själva, samt har perfekt information. Det här är förhållanden som aldrig råder i verkligheten. Människor är inte rationella, information är aldrig perfekt och många studier visar att människor hellre agerar solidariskt än egoistiskt.

Men, att allt fler inser det bisarra i dessa teorier behöver inte betyda att något förändras.

Det är inte de bästa idéerna som styr, det är de tyngsta intressena. Och de tyngsta intressena ställer sig bakom de idéer som bäst gynnar dem här och nu. Motståndet måste förstås gå ut på att organisera sig och formulera sig kring andra politiska idéer att samla människor bakom. Men vi kan också kosta på oss att skratta åt stolligheterna. Det är rätt så roande att nyliberaler är så ideologiskt övertygade att de håller fast vid utdaterade teorier som om de vore vetenskapligt bevisade fakta. Det är fint att ni försöker, men det finns ingen, förutom ni själva, som tror på det här längre.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.