När dörrarna öppnades startade en målmedveten snabbfotad procession fram till fläktavdelningen och vad som följde sedan var snabb urplockning. En man med en stor varuvagn plockade ner i princip varenda fläkt i den under parollen ”fläktarna ska till ett äldreboende – de har det ju så svårt”.
Senare samma dag dök de upp i en annons på Facebook. Då hade styckpriset ökat från runt 200 till 800 kronor – och det fanns många! Försäljaren var densamma som mannen i varuhuset. Fläktarna var alldeles uppenbart inte till ett äldreboende men det är klart man kan förstå ändå, varför mannen drog till med den rövaren. För att slippa få stryk där i varuhuset, givetvis.
I P3:s serie ”Dystopia” inleds avsnittet ”När maten tar slut” med en dystopi om en svensk stad med människor som svälter. Och inte bara de som befinner sig längst ner i samhällskedjan heller, utan vanliga människor. Mjölpåsarna som kostar tusentals kronor bevakas av privata säkerhetsföretag. Barn ligger med uppsvullna tomma magar på marken och frivilligorganisationer mäter runt deras armar med måttband som visar rött. Över staden flyger en helikopter med nya färska matleverenser till ett lyxhotell där de välbärgade barrikaderat sig. Den som har pengar lider ingen nöd.
Nu, inte i dystopin utan här och nu, gapar hyllor tomma i svenska mataffärer. Inte för att maten har tagit slut utan för att bunkring pågår för fullt. Den som har råd att köpa en årsförbrukning av toalettpapper har gjort det. Det pågår jakt på toalettpapper som om det vore guld. Min sexåring föreslog att man väl kunde torka sig med pengar istället (han har en 50-lapp i en burk hemma). Oh the irony.
I USA försökte Donald Trump nyligen ”med stora summor pengar” köpa tyska forskares eventuella kommande vaccin mot coronaviruset – för att göra det exklusivt för USA. Ungefär samtidigt blev en snubbe i Tennessee rikskändis efter att ha köpt på sig 17 700 flaskor handsprit med intention att sälja dem mycket dyrare till människor som verkligen behöver dem. Den guldgrävarplanen gick i stöpet när Amazon blockade annonserna eftersom de uppenbart förmedlade varor till ockerpriser.
Tusentals människor sitter just nu på bunkrar av livsnödvändiga varor. Och USA är inte ensamt om tendensen att tjäna pengar på andras mest grundläggande behov.
I Sverige har ett stort antal bolag registrerats under kort tid, med avsikt att sälja skyddsutrustning och handsprit. En del av dem vänder sig dessutom till självaste Socialstyrelsen med köpappropåer. Prispåslagen är flerfaldiga och beskrivningen av varorna är bristfälliga, men spelandet på människors rädsla, hysteri och panik är effektivt och träffsäkert.
När marknaden ska lösa saker får vi köpa handsprit först efter att den köpts upp från apotek och lagts ut för försäljning igen, på någon färgglad nyreggad hemsida, med hundratals procent prispåslag.
Influencers kränger fiskolja och C-vitamin eftersom det är suuuuperviktigt att få i sig så här i coronatider.
Irene Svennonius (M) besöker privata dyra vårdinrättningar som Hedda Care för att hylla den fria och privatiserade marknaden extra mycket.
Svenska skattebetalare räddar, åter igen, storbanker med krispaket samtidigt som de delar ut miljarder till aktieägare och samtidigt som Finansinspektionen dömer Swedbank att betala flera miljarder i penningtvättsböter.
Pengakåta ”entreprenörer” öppnar sina skattkistor fulla med skyddsmasker och säljer dem som skydd mot coronavirus utan att berätta att de är engångsartiklar och att de dessutom inte alls skyddar mot coronaviruset utan tillhörande handskar, skyddsdräkt och visir.
Är det någon som fortfarande är sugen på att se om inte marknaden kan ta och lösa det här?