BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Är vi redo för hur detta förändrar våra städer? Ibland sägs det att det byggs för mycket i Uppsala, att förtätningen förstör stadens karaktär. Det är inte svårt att se klass- och generationsklyftan här. Ingen ung och nyinflyttad människa utan förstahandskontrakt tycker att det byggs för mycket bostäder i Uppsala. 

Vem är det som ytterst drabbas av bostadsbristen? Ungdomar som inte kan få en bostadsrätt av sina föräldrar. Kvinnor som vill fly från en partner som misshandlar dem. Att det skulle vara stopp nu, att Uppsala inte klarar mer byggande, är inte en acceptabel inställning. En stad som växer på bredden, med satellitstadsdelar som för att undvika förtätning placeras allt längre från centrum, är inte heller någonting att längta efter – varken av sociala eller ekologiska skäl.

Samtidigt finns en annan klick av debattörer som vill skylla hela bostadsbristen på den här gruppen av så kallade ”Nimbys” (”Not In My Backyard” = bygg inte, för det påverkar mig). De som har hyreslägenheter i attraktiva lägen sedan många decennier tillbaka, som bara vill bevara allt runt omkring dem som det alltid har varit. Det är ett bekvämt perspektiv som är lätt att ta till sig i frustrationen över att ännu ett byggprojekt överklagas på lösa grunder, men det kommer inte åt de verkligt strukturella problemen bakom bostadsbristen – eller att det inte byggs hyresrätter med rimliga hyror.

Vi måste komma ihåg var det verkliga problemet ligger. Politiken har dragit sig tillbaka och låter marknaden sätta villkoren. På marknaden är det inte alltid mest gynnsamt att bygga nu på en gång, eller att bygga socialt hållbart.

Staten bör skapa ett byggbolag som kan konkurrera med den lilla klick av stora aktörer som dominerar marknaden, för att sätta press på kostnaden för att bygga. Vi måste ha bra och attraktiva yrkesutbildningar, för det behövs yrkeskunniga som kan bygga våra städer. Vi måste ta bort de stora och orättvisa skattesubventionerna för den som äger sin bostad, så att vi kan satsa resurserna på samhällsbyggande. Kommunerna måste ta ledningen och bestämma hur nya områden ska utvecklas, för att kunna bygga skolor, förskolor och allt annat som hör till ett bra liv. De måste dessutom tvingas att bygga hyresrätter. Vi måste ställa krav på den som bygger, så att vi får lägenheter som människor har råd att bo i. När Alliansen styrde i Uppsala var det marknaden som bestämde, det ger varken många bostäder eller en trivsam och välplanerad stad.

Segrationen ska brytas, grönområden ska bevaras, det enorma sociala problem som bostadsbristen utgör ska bekämpas. Ingenting av det här går att göra genom att bevara status quo, men inte heller genom att blunda för de stora systemfelen på bostadsmarknaden.