– Salam Aleikum, habaryar. Jag möter leende läppar och en svag doft av somalisk parfym, och hälsar glatt tillbaka. Åt skilda vägar går vi sedan leende förbi.

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

En fantastisk och välkomnade scen som säger: Välkommen till mångfaldens guldgruva som består av medborgare från världens alla länder. Ett torg präglat av kulturella småföretag, av människor som kom från inget, men skapade sina egna möjligheter. Orten. Med styrka, handlingskraft och vilja.

Dessvärre förmedlades inte samma budskap av Sylvi Listhaug,  invandrings- och integrationsminister i Norge, när hon för en tid sedan besökte Rinkeby.

I stället försökte hon sprida en missvisande bild av Sverige och Rinkeby. Det kanske mest sorgliga var att den norska ministern inte vågade ställa följande frågor till Rinkebys medborgare: Hur många språk talas det i Rinkeby? Hur många företag har ni själv startat?

Svaret skulle förmodligen skjutit hål i den politiska själen och de medier som bevakade händelsen.

Migrationsminister Heléne Fritzon gör ett engångstal om att ta avstånd från främlingsfientligheten. Sedan kastar hon sig över det politiska arbetet, frånvänd det verkliga livet.

FOF:s undersökning om den ökade organiserade brottsligheten, har fått  politiker att börja tala om enklaver, det vill säga områden som i princip inte kontrolleras av den svenska staten. Ord som ”no go-zoner”, ”gängkriminalitet” och ”segregation” har dragit genom den mediapolitiska debatten.

Till en början var detta viktigt och nödvändigt, men när integrationsfrågan blivit den enda frågan på dagordningen vinner debatten endast högerpopulistiska poäng. Då ursäktar man i stället det politiska beteendet, den retoriska glidningen och tvetydigheten som uppkommit vid ”känsliga frågor”, och skapar en tystnadskultur. Detta är ett direkt hot mot en fungerande välfärd och demokrati. Då blir områden som Rinkeby och dess invånare syndabockar.

Dessutom, när integrationspolitiken blir huvudfrågan kommer den svenska regeringen inte få politiskt gehör eller förtroende från folket, speciellt inte från människor i utsatta områden. De kommer i stället sköljas över av restriktiva och repressiva metoder.

Det är först när den svenska regeringen återvänder till kärnan i socialdemokratin som den kan få politiskt gehör. När man knyter ihop välfärd, utbildning och till och med integrationspolitik, skapar det goda framtidsutsikter för socialdemokratin och folket i de utsatta förorterna.

Hur löser man då detta, utan att trycka på integrationspolitiken?

Det är viktigt att förstå att politiska handlingar bygger på beteendemönsters förutsägelsebarhet. Vi tenderar att vara mer mottagliga för information som bekräftar våra egna uppfattningar. Något som i förlängningen kan leda till en övertro på våra personliga åsikter, medan vi ignorerar motbevis och alternativa källor. Det leder till att vi inte vidgar de politiska vyerna och blir förvånade när det kommer till att lyssna på våra medmänniskor.

För att bryta den missvisande bilden av Rinkeby och andra förorter krävs det att vi kliver ur vår komfortzon och anstränger oss i att lyssna på vad oliktänkande har att säga. Dessutom måste vi förstå att det inte är farligt att inte vara överens. Tvärtom. Livliga diskussioner som landar i olika slutsatser är själva essensen för utveckling.

Utan olika intryck, språk, och företagsekonomiska erfarenheter från folket i Rinkeby och andra förorter kommer okunskapen att öka och tystnadskulturen att stärkas. Missvisande bilder kommer att spridas och välfärdssystemet fortsätta att korrumperas.

Mångfald är rikedom. Utan den är vi ofullständiga och frånvända. Låt i stället mångfalden värma oss som det välkomnande jag fick när jag besökte Rinkeby.